Hjärta och lungor.

Eftersom man alltid vill minimera viltets lidande ska man skjuta på viltets vitala delar (i detta fall hjärta och lungor) så att det så snabbt som möjligt avlider.

Ett klövvilt som blir påskjutet tecknar olika beroende på vart kulan träffar.

En träff i hjärtat eller lungorna brukar leda till att djuret tar ett språng, följt av en kort rusning, innan den faller omkull och dör.

En träff i ryggraden, hjärnan eller det centrala nervsystemet leder ofta till en så kallad ”knall och fall effekt”. Du ska dock alltid vara beredd att skjuta ett andra skott mot vilt som faller direkt.

En träff i buken leder ofta till att djuret skjuter rygg, kniper upp buken och sedan springer iväg. Det är ofta mycket svårt att se på gången om den är träffad eller ej. Ett bukskott som träffar i levern eller i njurarna leder till att djuret dör av förblödning, men det kan ta lång tid. En träff i bukhålan som inte skadar levern eller njurarna är ännu värre eftersom djuret kan leva mycket länge med denna skada.

En träff i benet brukar medföra att djuret faller omkull eller sjunker ihop. När det sedan reser sig brukar djuret ha en dålig gång, men det är inte alltid den har det. Ett benskott kan leda till ett mycket omständligt eftersök då djuret kan gå väldigt längt ifrån skottplatsen.

Till skillnad från de övriga klövviltsarterna så tecknar vildsvinen minimalt eller ingenting alls vid träff. Vildsvinet brukar bara rusa iväg med sprättande benrörelser. Undantaget denna regel är självfallet träffar i ryggraden, hjärnan eller det centrala nervsystemet, då även vildsvinen faller direkt.

Läs mer om skadeskjutning