Stäng
HEM
LOGGA IN
BLI MEDLEM
JAKTRESAN
Prov PROV Prov
VÄGEN TILL JÄGAREXAMEN
JAKTTEORI
VILTUPPSLAGSVERK
PRESENTKORT
Översikt
Meny
Lyssna
Lyssna
Rapport
Rapportera

Vapnen

Ditt vapen

Den viktigaste utrustningen när det gäller jakt är naturligtvis ett pålitligt vapen och rätt ammunition.

För att få inneha skjutvapen ämnade för jakt i Sverige krävs det först och främst att du har blivit godkänd på teoriprovet för jägarexamen samt ett eller flera av de tre praktiska proven, det vill säga: hagelgevärsprovet, grundprovet för kulgevär och högviltsprovet. Du måste också ansöka om jaktvapenlicens hos Polisen och få ansökan beviljad. Du får alltså aldrig jaga med exempelvis ett hagelgevär som du har licens för målskjutning med.


Du får endast jaga med vapen du har jaktvapenlicens för

Ett grundläggande krav för att du ska få en jaktvapenlicens är att du har behov av jaktvapen. Du som har tagit jägarexamen anses ha behov av fyra jaktvapen, vilket är den så kallade vapengarderoben för jakt. Du kan ansöka om licens för fler än fyra jaktvapen men måste då motivera varför du har behov av detta.

För att få vapenlicens måste du också vara laglydig och skötsam samt minst 18 år. Den som har fyllt 15 år och har speciella skäl kan i vissa fall också få vapenlicens. Speciella skäl kan till exempel vara att man går en yrkesutbildning som omfattar jakt.

När du har fått licens för en viss vapentyp har du alltid tillstånd att köpa ammunition till det. Detta innebär att du inte utan särskilt tillstånd får köpa eller inneha ammunition för andra vapen än de du har licens för.

Din vapenlicens kan återkallas om du inte förvarar dina vapen i ett godkänt vapenskåp, om du struntar i eller avbryter ett eftersök i förtid eller om du blir dömd för andra allvarliga brott.


Innan du får ansöka om jaktvapenlicens för ett klass 1-vapen (älgstudsare) måste du klara teoriprovet för jägarexamen samt grundprovet för kulgevär och högviltsprovet

I Sverige brukar vi dela upp de vanligaste jaktvapnen i tre huvudgrupper: hagelvapen, kulvapen och kombivapen (som är en kombination av kul- och hagelvapen) som alla är konstruerade och reglerade på olika sätt. Alla jaktvapen har även regler för vilken ammunition som får användas för jakt på olika viltarter.

Ett jaktvapen är ofta en stor investering men som tur är brukar de inte förlora speciellt mycket i värde och tar du bara väl hand om ditt vapen så kommer du att ha glädje av det i många år framöver.


Regelbunden vapenvård förbättrar ett vapens precision och förlänger dess livslängd

Som vapenägare är det mycket du måste kunna. I detta kapitel kommer du att få lära dig:

1. Hur olika typer av jaktvapnen och ammunition är konstruerade och hur de fungerar.
2. Hur du handskas med olika vapen på ett säkert sätt.
3. Hur du använder ett vapen på ett sätt som gör att risken för skadskjutning blir så liten som möjligt.
4. Hur du bör förvara ett vapen så att det i möjligaste mån är oåtkomligt för andra.

Hagelvapen

Hagelgevär är vapen som främst är avsedda för att avfyra en svärm av flera underkalibriga metallhagel mot målet. Hagelvapen har, till skillnad från kulvapen, inga räfflor i pipan/piporna.

Hagelvapen används främst vid jakt på rådjur, småvilt och fågel som är svåra att träffa med kulgevär.

De flesta hagelvapen är så kallade "brytvapen" som bryts för att komma åt vapnets patronläge och ladda vapnet. För att bryta vapnet för man oftast toplevern åt sidan för att möjliggöra detta. Hagelvapen utrustade med automatsäkring säkras även när man för toplevern åt sidan. Brytvapen kan även vara utrustade med ejektorer som kastar ut tomhylsorna när man bryter vapnet.


Dubbelpipiga hagelgevär laddas genom att man drar toplevern åt sidan, fäller ned pipan ("bryter" vapnet) och för in patronerna bakifrån in i pipan

Skjutavstånd

Vid jakt med hagelvapen är avståndet till viltet en väldigt viktig faktor.

I jaktsammanhang nämns ofta ordet skottverkan. Skottverkan är den åverkan eller skada ett skott gör på dess mål och avgörs av mängden hagel som träffar och de enskilda haglens kraft. Eftersom en hagelsvärm snabbt avtar i hastighet och sprids väldigt mycket så påverkas ett hagelskotts skottverkan alltid betydligt mer av avståndet till viltet än valet av hagelpatron.

Målsättningen vid hageljakt är en så kallad "knall och fall effekt" hos det påskjutna viltet med minimal köttförstöring. Man eftersträvar därför en jämn fördelning av haglen inom den aktuella träffytan. En alltför liten och tät hagelsvärm (för kort avstånd) skulle innebära onödig köttförstöring och en allt för stor och spridd hagelsvärm (för långt avstånd) riskerar att inte ge önskad skottverkan.


När du jagar med hagelvapen måste du kunna avgöra avstånd på ett korrekt sätt

30 meter utgör en övre gräns för avståndet vid jakt med blyhagel på oskadat vilt, oavsett storlek på hagel och trångborrning. Det finns dock alltid en risk för felbedömning av avstånd och därför bör man alltid "läsa in" längsta skjutavstånd i terrängen så att det finns en viss marginal.

Det längsta rekommenderade skjutavståndet på oskadat mindre vilt är 25 meter eller 20 meter vid jakt på: rådjur, grävling, räv och gås. För att vara säker på att träffa de vitala organen vid hageljakt på lite större däggdjur såsom rådjur, räv och grävling så bör du även bara skjuta rena sidoskott.

Bilden nedanför visar det längsta rekommenderade skjutavstånder vid hageljakt på olika viltarter.


När du jagar med hagelvapen måste du kunna avgöra avstånd på ett korrekt sätt

Om du jagar med alternativhagel av exempelvis stål eller vismut ska du inte skjuta på fullt så långa avstånd eftersom sådant hagel väger mindre än blyhagel.

Geväret

Det vanligaste hagelgeväret är det dubbelpipiga hagelgeväret, som kallas även hagelbössa, dubbelbössa eller hammerless. Ett dubbelpipigt hagelgevär kan ha piporna liggande sida vid sida (side-by-side), eller ovanför varandra (hagelbock eller over-and-under).

Alla dubbelpipiga hagelgevär laddas genom att man drar toplevern åt sidan, fäller ned pipan ("bryter" vapnet) och för in patronerna bakifrån in i pipan.


Hagelbock

Kombibock

Bock kan även avse en så kallad kombibock som är ett gevär med en kulpipa och en hagelpipa med separata avtryckare för respektive pipa. Den vanligaste utformningen av en kombibock är att kulpipan är placerad under hagelpipan och att kulpipan avfyras med den främre avtryckaren.

När man avlossar ett kulskott med en kombibock bör man vara försiktig så att inte fingret glider tillbaka av rekylen, då detta i värsta fall kan leda till att man av misstag avlossar ett hagelskott.


Kombivapen är särskilt populära vid skogsfågeljakt med trädskällare, men även vid skogsjakt efter rådjur, räv och hare

Drilling

Hagelgevär med tre pipor kallas drilling. Drilling uppdelas i hageldrilling och kuldrilling. Hageldrillingen har två hagelpipor och en kulpipa medan kuldrillingen har två kulpipor och en hagelpipa. Hageldrillingen är den vanligaste varianten.

Vierling

Hagelgevär med fyra pipor kallas vierling, men dessa vapen är så tunga och dyra att de i princip inte har någon jaktlig betydelse.

Pumphagelgevär

Det finns även hagelgevär som endast har en pipa och ett magasin. Dessa kallas för pumphagelgevär eller pumprepeater, som man laddar om genom att dra framstocken bakåt, eller halvautomat som automatiskt laddas om efter varje skott. Båda dessa vapen har ett magasin som man laddar med patroner. Vid jakt får dessa vapen maximalt laddas med tre patroner (ett i patronläget och två i magasinet).


Bilden visar en skytt som laddar ett pumphagelgevär

Allmänna fakta och regler om hagelvapen:

  • På skjutbanor är det ofta förbjudet att ha rem på sitt hagelvapen (remmen kan trassla in sig).
  • Minimipiplängden på en hagelgevärspipa som används vid jakt är 48 cm.
  • Behandla alltid ditt vapen som om det vore laddat och bryt det så fort du inte ska skjuta.
  • Hagelvapen har, till skillnad från kulvapen, inga räfflor på insidan av pipan.

Titta på vår videogrundkurs för mer information om hagelvapen

Choketuber

Hagelvapen har ofta en anordning för så kallade choketuber - insatser man kan skruva in i pipmynningen som samlar hagelträffbilden. Olika choketuber påverkar vapnets trångborrning, alltså hur stor spridning hagelsvärmen har, på olika sätt.

Hagelvapen utan insats för choketuber kan istället ha en trångborrad (avsmalnande) pipa för att uppnå en tätare och mer sammanhållen hagelträffbild.


Choketuber

Det finns olika typer av choketuber/trångborrningar med olika trångborrningsgrader. Den som sprider haglen mest kallas cylinder eller ren cylinder och den som sprider haglen minst kallas för full choke.

Trångborrningsgraden anges i procent där procenttalet anger hur många procent av patronens totala antal hagel som träffar inom en cirkel med 75 centimeter diameter på 35 meters skotthåll.

När man bedriver jakt där man bedömer att det kommer att vara relativt korta skotthåll är det därför bra med kvarts eller förbättrad cylinder eftersom man då vill ha mycket spridning på haglen, medan motsatsen gäller om man bedömer att skotthållen kommer att bli relativt långa.

Trångborrningsgrader

  • Full (hel): 70 %
  • Trekvarts: 65 %
  • Halv: 60 %
  • Kvarts: 55 %
  • Förbättrad cylinder: 50 %
  • (Ren) cylinder: 40 %

Hagelskottets verksamma träffbild är därmed sällan mycket större än 75 cm i diameter vid 30 meter.

Att tänka på i detta fall är att ju trängre borrning, desto flera så kallade randhagel får man. Randhagel är hagel som deformeras i pipan, och därmed inte håller fart och riktning lika bra.

Spången

Eftersom jakt med hagelgevär ofta kräver snabba skott och reflexartade rörelser så använder man, till skillnad från jakt med kulgevär, sällan optiska riktmedel på hagelgevär. Istället siktar man med spången som löper på ovansidan av pipan och kornet som sitter längst fram på pipans ovansida.


Kornet är placerat nära mynningen

Skränkningen

Alla människor är olika byggda och därför passar inte samma kolv alla skyttar. Det är därför mycket viktigt att du justerar kolvens skränkning (vinkling i sidled) på ditt gevär så att den ligger rätt vid axeln och mot kinden. Kolvens höjd bestämmer även hur högt ögat hamnar över spången.

Med för låg kolvkam skjuter man för lågt och om kolven är för hög skjuter man för högt. Skränkningen bestämmer om ögat hamnar rakt bakom kornet eller inte. För högerskyttar bör kolven vara skränkt 5-10 mm åt höger och för vänsterskyttar bör den vara skränkt 5-10 mm åt vänster.

Ammunitionen

En hagelpatron består vanligtvis av hylsa, tändhatt, krutladdning, förladdning, hagel och stukning. Hagelammunition finns i en mängd olika utföranden. Det är viktigt att hålla reda på begreppen kaliber, hylslängd, laddning, hagelstorlek och hagelmaterial.

Uppbyggnad

Hylsans botten är gjord av metall och kallas culot. Den har en tändhatt i botten som skapar gnistan krutet behöver för att brinna. Röret som utgör tomhylsans vägg är fastpressad i culotens botten och är numera vanligtvis gjord av plast.


En hagelpatron består vanligtvis av hylsa, tändhatt, krutladdning, förladdning, hagel och stukning

Intill tändhatten ligger krutet - som är det material som brinner och expanderar kraftigt när det antänds. Efter krutet ligger det en förladdning som har för uppgift att täta hagelpatronen mot pipans väggar och utgöra en stötdämpare för hagelladdningen mot de snabbt expanderande krutgaserna. Efter förladdningen ligger haglen och längst ut i patronen ligger stukningen vars uppgift är att stänga igen patronen så att inte haglen trillar ut.

Kaliber

Kalibern anger en patrons diameter. Diametern mäts enligt ett gammalt engelskt system, baserat på hur många lika stora runda kulor man kan tillverka av ett skålpund bly. Detta medför att kalibrar med låga nummer har en större diameter än kalibrar med höga nummer.

I Sverige används kalibrarna 12, 16 och 20 vid jakt. Den vanligaste kalibern är 12. Kaliber 12 har den största diametern och kaliber 20 har den minsta. Skillnaden i jaktprestanda för dessa tre kalibrar är obefintlig då det är lika många hagel som lämnar pipan med samma kraft oavsett kaliber.

Att av misstag ladda med en - för sitt vapen - för liten patron och sedan en större patron i rätt storlek kan leda till pipsprängning.


Kaliber 12 är den absolut vanligaste kalibern som används vid jakt i Sverige

Hylslängd

Ett hagelvapen är konstruerat för en viss hylslängd. Hylslängden anger längden på patronen och varierar mellan 65 till 89 millimeter. Om man använder en för lång patron så kan vapnet skadas eller sprängas när man avfyrar det. Att använda en kortare patron än vad vapnet är avsett för är däremot ofarligt.

För att ta reda på patronlägets längd på ditt hagelgevär kan du kontrollera stämpeln på pipan. De vanligaste hylslängderna är 65, 70 och 76 mm.


Du måste veta vilken hylslängd vapnet du ska använda är konstruerat för innan du laddar det

Laddning

Laddningen i detta sammanhang är den sammanlagda vikten av haglen i en patron.

En vanlig 12/70 (kaliber/hylslängd) blyhagelpatron innehåller normalt 28-36 gram hagel. Lättare laddningar passar för övningsskytte och mindre vilt medan tyngre laddningar passar för större vilt.

Hagelstorlek

Hagelstorleken varierar mellan 2-4 millimeter i diameter på hagelkulorna. Hagelstorleken anges i US-nr där US-nr 1 är den grövsta (största) hagelstorleken och US-nr 9 är den minsta. Varje US-nr motsvarar en förändring med 0,25 millimeter i diameter på hagelkulorna.

Vilken hagelstorlek man bör använda varierar beroende på vilken viltart man ska jaga. Lägre US-nr är lämpliga för större vilt och högre US-nr är lämpliga för mindre vilt. Nedan följer en tabell på de olika hagelkalibrarna och vilka viltarter som är lämpliga att jaga med dem.

Rekommenderade hagelstorlekar för patroner laddade med 32 gram blyhagel:

US-nr

Antal blyhagel

Lämpliga viltarter    

1

85

Inga

2

100

Inga

3

125

Räv, rådjur, grävling, gäss

4

155

Räv, rådjur, grävling, gäss, tjäder

5

200

Tjäder, hare, änder

6

260

Alla fåglar utom gäss

7

345

Alla fåglar utom gäss och tjäder

8

470

Övningsskytte på lerduvor

9

665

Övningsskytte på lerduvor

Som jägare är du väl rustad för all jakt med blyhagel med tre olika hagelstorlekar, exempelvis US-nr 3, 5 och 7.


Bilden visar hagelpatroner med olika hylslängder, laddningar och hagelstorlekar

Hagelmaterial

Blyhagel är den vanligaste typen av ammunition i hagelgevär. Blyhagel är både tungt, vilket ger högre anslagsenergi än lättare metaller, och mjukt, vilket gör att slitaget på pipan inte blir så stort.

Vid jakt i våtmarker och vid jakt över grunda delar av öppet vatten måste man av miljöskäl använda så kallade "alternativhagel" som är gjorda av giftfria material som stål och vismut. Dessa alternativhagel är inte lika effektiva som blyhagel eftersom de väger mindre, därför ska du använda grövre (större) hagel och dessutom inte skjuta på fullt så långa avstånd som med blyhagel.

Ett annat alternativhagel är volfram (tungsten på engelska). Volfram i sig är både tyngre och hårdare än bly, men blandas alltid med någon annan metall för att få egenskaper som lämpar sig för hagelpatroner. Därför varierar volframhagel i hårdhet.

Både vismut- och volframhagel är betydligt dyrare än bly- och stålhagel.


Det är förbjudet att jaga med blyhagel i våtmarker och vid jakt över grunda delar av öppet vatten

Använder du hagel som bara är något lättare än blyhagel, som vismuthagel, bör du gå upp en hagelstorlek. Patronens US-nr ska alltså vara ett nummer lägre än när du jagar samma viltslag med blyhagel.

Om du ska jaga med stålhagel bör du gå upp två hagelstorlekar. Patronens US-nr ska alltså vara två nummer lägre än när du jagar samma viltslag med blyhagel. Eftersom stålhagel i regel bör vara större än motsvarande blyhagel så är det rekommenderat att använda ett vapen med kaliber 12 vid jakt med stålhagel.

Alla vapen inte är godkända för stålhagel. Om ditt vapen är stålhageltestat och därmed godkänt för stålhagel så är vapnet märkt med en fransk lilja (⚜). Tänk på att vissa volframhagel kan vara lika hårda som stål.

Ökad rikoschettrisk

Eftersom stål- och vissa volframhagel är betydligt hårdare än bly så ökar risken för rikoschetter när du jagar med sådant hagel. Undvik därför stålhagel och hårda volframhagel om du ska jaga i stenig eller bergig terräng.

Regler

Vid hageljakt är det tillåtet att jaga rådjur och lodjur samt alla viltarter som omfattas av klass 3 och 4 för kulvapen. Det är endast hagelkalibrarna 12, 16 och 20 som är tillåtna vid jakt. 12 är den största kalibern och 20 är den minsta.


Hagelkaliber 16

Den övre gränsen för avståndet vid jakt med blyhagel är 30 meter, oavsett storlek på hagel och trångborrning. Längsta rekommenderade skjutavstånd på oskadat mindre vilt är 25 meter eller 20 meter vid jakt på rådjur, grävling, räv och gås.

Enpipiga hagelvapen som laddats med kulor av typ brenneke eller slug (en enda kula) får användas vid jakt på vildsvin, dovhjort och mufflonfår. Högsta tillåtna skjutavstånd är då 40 meter. För att få jaga med sådan ammunition krävs behörighet för kulvapen klass 1.

Brenneke består av en spetsformad solid blycylinder med snedställda räfflor längs sidorna. Slug består av en rundad, baktill urgröpt, solid kula av bly.


Brenneke


Slug

Kombivapen eller andra hagelvapen än enpipiga hagelvapen får inte användas med brenneke eller slug.

Jakt med hagelvapen

Jakt med hagelvapen är ofta mer krävande för en jägare än jakt med kulvapen eftersom skottchanserna oftast blir oväntade och snabba. Jakt med hagelvapen anses därför vara en snabbare och mer reflexmässig jaktform än jakt med kulvapen. Vid hagelskytte "klipper" man därför av skottet medan man vid jakt med kulvapen "kramar" av skottet.

Vid skytte mot rörliga mål tillkommer en väsentlig svårighet. Om vapnets sikte i skottögonblicket är riktat på ett mål som rör sig i sidled så träffar hagelsvärmen bakom målet eftersom målet hinner röra sig en bit innan haglen når fram. Ju längre avstånd det är till målet och ju snabbare målet rör sig desto längre bakom målet kommer hagelsvärmen alltså att bomma. För att träffa ett rörligt mål måste du alltså sikta framför målet i skottögonblicket.


Hagelskytte mot snabba rörliga mål kräver mycket träning

För att behärska ett hagelvapen väl krävs det därför oftast mer träning än med ett kulvapen. Rörelsen som för vapnet till axel och kind kallas anläggning. När du lägger an ska dina rörelser alltid sitta i höfter och knän.

Det är viktigt att anläggningen är snabb och smidig och att kolven hamnar rätt mot axel och kind. Sidan av kolven ska trycka mot kinden och bakkappan ska trycka mot axeln, ögat ska följa vapnets spång i en rak linje. Det är även rekommenderat att luta sig något framåt för att göra rekylen mer lätthanterlig. En korrekt kolvplacering är avgörande för din pricksäkerhet och gör också att rekylen känns mindre.


Sidan av kolven ska trycka mot kinden och bakkappan ska trycka mot axeln, ögat ska följa vapnets spång i en rak linje

En snabb, reflexmässig anläggning, en följsam sving, och säker vapenhantering är grunden för ett framgångsrikt hagelskott. För att lyckas med detta måste du lära känna ditt hagelvapen, det är därför rekommenderat att du "torrtränar" din anläggning med ett oladdat vapen.

En bra "skarp" övning för att träna upp din reaktionsförmåga och reflexmässiga hagelskytte är lerduveskytte.

Titta på vår videogrundkurs för mer information om hagelskytte

Kulvapen

Till skillnad från hagelgevär är kulgevär vapen som endast avfyrar en projektil (kula) per avlossat skott.

Kulgevär har ofta en räfflad pipa som tvingar kulan att rotera vilket ger den en stabilare flykt.

Geväret

Det finns tre huvudtyper av kulvapen som används vid jakt. Dessa är:

  • Repeaterstudsare som laddas om manuellt efter varje skott.
  • Halvautomatisk studsare som laddar om automatiskt. Skytten behöver bara trycka in avtryckaren för varje skott.
  • Dubbelstudsare som är tvåpipiga kulgevär som laddas med ett skott i varje patronläge, ungefär som ett dubbelpipigt hagelgevär.


Repeaterstudsare

Halvautomatiska kulgevär som kan laddas med högst tre patroner (två i magasinet och en i patronläget) får användas vid jakt på björn, varg, lo, utter, mård, skogshare och fågel.

Halvautomatiska kulgevär som kan laddas med högst sex patroner (fem i magasinet och en i patronläget) får användas på övriga viltarter.

Detta innebär alltså att det inte är tillåtet att skjuta exempelvis en skogshare om du är på älgjakt med ett halvautomatiskt kulgevär som kan laddas med sex patroner.

Minimipiplängden på en kulgevärspipa som används vid jakt är 45 cm.

Titta på vår videogrundkurs för mer information om kulvapen

Ljuddämpare

Det är tillåtet att montera en ljuddämpare längst fram på gevärspipan. Ljuddämparen tar bort den kraftiga knallen från ett kulskott och kan minska risken för tinnitus och andra hörselskador.

Utöver att sänka ljudnivån så minskar en ljuddämpare även mynningsflamman (som kan blända) och rekylen. Ljuddämparens vikt ökar även vapnets stabilitet och förbättrar dess precision.

Reglerna för köp, transport, förvaring och utlåning som gäller för ammunition gäller även för ljuddämpare.


Det finns många fördelar med att montera en ljuddämpare på ditt vapen

Riktmedel

De delar eller tillbehör till ett vapen som siktningen sker med kallas för riktmedel. På kulvapen avsedda för jakt utgörs riktmedlet vanligtvis av kikarsikte eller sikte och korn.

Observera att lasersikte är ett otillåtet hjälpmedel vid jakt. Lasersikte får endast användas vid eftersök om du anser att det är lämpligt och beslutet kan motiveras.

Kikarsikte

Ett kikarsikte består av en kikare med hårkors eller mer avancerade så kallade streckplattor. Med ett kikarsikte är det lättare att se om vapnet är felriktat. Kikarsikten med stor objektivdiameter förstärker även ljuskoncentrationen hos målbilden.

En nackdel med kikarsikten är dock att synfältet förminskas i förhållande till kikarens förstoring, vilket kan göra det svårare att träffa rörliga mål eller mål som snabbt dyker upp.


Kikarsikte med variabel förstoring

Ett kikarsiktes sifferbeteckning står för dess förstoringsgrad och objektivdiametern i mm. Sifferbeteckningen 4x32 betyder alltså att siktet förstorar objektet 4 gånger och att objektivdiametern är 32 mm.

De flesta kikarsikten har variabel (justerbar) förstoring. Ett kikarsikte med variabel förstoring kan exempelvis ha sifferbeteckningen 3-9x40. Det betyder att siktet kan förstora objektet 3 till 9 gånger och att objektivdiametern är 40 mm. De vanligaste variabla förstoringarna är 3-9 och 4-12.

De vanligaste objektivdiameterna är 20, 32, 40, 44, 50 och 56 mm. En stor objektivdiameter innebär att siktet är ljusstarkt eftersom det släpper in mycket ljus. Ett ljusstarkt sikte är bra om man jagar i skymning eller gryning samt när man blir äldre och ser lite sämre i allmänhet.

Ett kikarsiktes bakre lins kallas okular. Kikarsikten ger endast en hel och skarp bild om okularet befinner sig på ett visst avstånd från ögat, detta avstånd kallas "ögonavståndet". Ett lämpligt ögonavstånd är cirka 7-8 cm.

Det är viktigt att du håller ditt gevär på ett riktigt sätt när du avlossar ett skott, annars kan rekylen resultera i att kikarsiktet skadar ditt siktöga.


Ett lämpligt så kallat "ögonavstånd" är cirka 7-8 cm

Sikte och korn

Det vanligaste alternativet till kikarsikte, och det enklaste och äldsta riktmedlet, är sikte och korn. Siktet är fastmonterat längst bak på pipan och består av en tvärställd list med ett jack (den så kallade siktskåran). Kornet är fastmonterat längst fram på pipan.

Det är rekommenderat att fokusera på kornet snarare än siktet eller målet när du skjuter på detta sätt.


Att jaga med öppna riktmedel ger bättre överblick, vilket kan vara en fördel vid exempelvis jakt med hund och på trånga pass

Ammunitionen

Den vanligaste typen av ammunition till kulvapen är så kallade "centralantända patroner". En centralantänd patron består av fyra delar: kula, hylsa, drivladdning (exempelvis krut) och tändhatt.


Centralantänd patron i genomskärning

För att en viss ammunition ska få användas för jakt på ett visst vilt så ställs det i Sverige vissa krav på ammunitionens prestanda. Prestandakraven är uttryckta dels i kulans vikt (mäts i gram) och dels i den anslagsenergi (mäts i Joule) kulan har hundra meter från skytten (E100). Undantaget är lägsta klassen, klass 4, där inga krav på kulvikt ställs och anslagsenergin mäts direkt efter mynningen.

Anslagsenergi beräknas med formeln E=(m*v^2)/2 där m står för massa och v står för hastighet.


Kulans vikt och anslagsenergi avgör ammunitionens prestanda och klasstillhörighet

Klasstillhörighet

Kulammunition är indelad i fyra klasser: klass 1, 2, 3 och 4. Klasstillhörigheten beror på ammunitionens prestanda och avgör vilka viltarter ammunitionen är tillåten att användas mot. Klass 1-ammunition har högst kulvikt och anslagsenergi och får användas vid jakt på samtliga viltarter. Övriga klasser har successivt lägre kulvikt och anslagsenergi samt fler och fler begränsningar på vilka viltarter som får jagas.

Det är alltså ammunitionen och inte vapnet som avgör klasstillhörigheten. Men i dagligt tal brukar man ändå prata om "klass 1-vapen" och "klass 2-vapen" etc.


Kulammunitionens prestanda avgör vilka viltslag som är tillåtna att jaga med ammunitionen

Klass 1-vapen

Prestandakrav: kulvikt minst 9 gram och anslagsenergi vid 100 meter minst 2 700 Joule, alternativt kulvikt minst 10 gram och anslagsenergi vid 100 meter minst 2 000 Joule.

Samtliga viltarter får jagas med klass 1-vapen.

Vapen tillhörande klass 1 är vad man i dagligt tal brukar kalla för älgstudsare, eftersom det är vad man behöver för att jaga älg och annat högvilt.

Bilden nedanför visar arter där minimikravet för jakt med kulvapen är klass 1.

Klass 2-vapen

Prestandakrav: kulvikt minst 3,2 gram och anslagsenergi vid 100 meter minst 800 Joule.

Samtliga viltarter utom följande får jagas med klass 2-vapen:

  • Älg
  • Björn
  • Hjort
  • Visent
  • Myskoxe
  • Mufflonfår
  • Varg
  • Vildsvin
  • Säl (klass 2 tillåtet vid skydds- och licensjakt)

Bilden nedanför visar arter där minimikravet för jakt med kulvapen är klass 2.

Klass 3-vapen

Prestandakrav: kulvikt minst 2,5 gram och anslagsenergi vid 100 meter minst 200 Joule.

Samtliga viltarter utom följande får jagas med klass 3-vapen:

  • Älg
  • Björn
  • Hjort
  • Visent
  • Myskoxe
  • Mufflonfår
  • Varg
  • Vildsvin
  • Säl
  • Rådjur
  • Järv
  • Lodjur
  • Bäver

Bilden nedanför visar arter där minimikravet för jakt med kulvapen är klass 3.

Klass 4-vapen

Prestandakrav: anslagsenergi direkt efter mynningen oavsett kulvikt minst 150 Joule.

Viltarter som är tillåtna att jaga med klass 4-vapen är bland annat: vildkanin, iller, frett, mård, mink, hermelin, vessla, ekorre, lämmel, råtta, mullvad, sork, bisam, mus, havstrut, gråtrut, silltrut, fiskmås, skrattmås, sothöna, ripa, järpe, duva, kråka, råka, skata, kaja, nötskrika, björktrast, koltrast, stare, gråsparv och pilfink.

Bilden nedanför visar några av de arter som får och ofta jagas med klass 4-vapen.

Värt att notera är att luftgevär av minimikaliber av 5,5 mm idag får användas till allmän jakt om det uppfyller kraven för klass 4-vapen och laddas med speciella kulor som expanderar och deformeras vid träff.

Undantag

Det är även tillåtet att använda klass 4-vapen i följande situationer:

  • Vid avlivning av fällfångad räv och grävling
  • Vid grytjakt efter räv, grävling och mårdhund
  • Vid jakt med ställande hund efter grävling och mårdhund

Kultyper

För jakt på de viltarter som bara får jagas med klass 1- och klass 2-vapen får endast halvmantlade (expanderande) kulor användas. Halvmantlade kulor har en mjuk spets som deformeras likt en svamp och ökar sin diameter när den träffar målet. Detta gör att kulan stannar snabbare och gör mer skada. Detta ökar sannolikheten för att vitala organ skadas och att viltet dör snabbare.


På halvmantlade kulor täcker manteln endast kulans sidor för att kulan ska deformeras och expandera vid anslaget

För övrigt mindre vilt får helmantlade (icke-expanderande) kulor användas. Helmantlade kulor deformeras inte vid anslaget och används framförallt vid toppfågeljakt och vid jakt på pälsvilt (exempelvis bisam, mård och iller) där man vill minimera skador på kött och päls.

Tänk på att helmantlade kulor kan passera genom vilt och fortsätta i samma eller ändrad riktning, något som i värsta fall leda till att en människa eller ett djur träffas av kulan eller kulsplitter.


På helmantlade kulor täcker manteln hela kulan för att öka kulansgenomträngningsförmåga

Alternativ ammunition

Traditionellt sett har kulammunition alltid tillverkats av bly eftersom bly har många bra egenskaper. Det är tungt, mjukt och lätt att forma. Bly är dock mycket giftigt, vilket gör att användningen av bly som ammunition har ifrågasatts av miljöskäl på senare år.


Bly är billigt och har väldigt bra ballistiska egenskaper, men har negativa inverkningar på miljön och vår hälsa

För de allra flesta grova kulkalibrarna till jakt finns alternativa kulor som fungerar bra. I de flesta fall är dessa alternativa kulor tillverkade av koppar. Kopparammunition är i regel dyrare än blyammunition, men inte lika giftig. Kopparkulor har även en bättre genomträngningsförmåga än blykulor, vilket kan medföra mindre lidande för djuret. En mjukare blykula kan nämligen förlora sin dödliga effekt om den till exempel träffar ett större ben. En annan fördel med kopparkulor är att man inte behöver skära bort blyförorenat kött i sårkanalen som det är rekommenderat att man gör när man har jagat med blykulor.

Det finns även nackdelar med kopparkulor. I och med att koppar är hårdare än bly så ökar rikoschettrisken med kopparkulor.


Alternativ ammunition är dyrare än blyammunition men har många fördelar

Kaliber

Kaliber anger den minsta invändiga diametern i ett eldvapens pipa och används som en del av beteckningen för vapnet och den ammunition som är avsedd för vapnet.

Det finns inget enhetligt system för kaliberbeteckningar. I Europa anger man ofta kalibern i mm, medan man i England och USA anger den i bråkdelar av tum. Står det 6,5x55 på en patron så är kalibern 6,5 mm och hylslängden 55 mm. Står det däremot 0.22 eller 0.300 på en patron så är kalibern 0,22 tum respektive 0,300 tum.

Patronen kan även ha olika bokstäver på sig som står för olika saker. LR står exempelvis för "Long Rifle" och Win Mag står för "Winchester Magnum".


Patroner av olika kaliber, patronen längst till vänster är en 0.22 LR

Ballistik

När du skjuter ett skott med ett kulgevär så börjar jordens gravitation påverka kulan i samma ögonblick som den lämnar pipmynningen. Kulans bana från att den lämnar pipmynningen tills att den träffar målet är därmed krökt i en bågform och bågformen styrs av hastigheten på kulan samt avståndet till målet. Snabba kulor har en mindre krökt bana än långsammare kulor.

Om du skjuter ett skott rakt fram horisontellt med marken och samtidigt släpper en sten från samma höjd som pipan så kommer kulan och stenen att träffa marken samtidigt. Skillnaden är bara att kulan hinner färdas en mycket längre sträcka. Sträckan kulan hinner färdas beror framförallt på krutladdningen, men kulan påverkas även av luftmotståndet som gör att kulan färdas långsammare och långsammare. Tyngre kulor påverkas i regel mindre av luftmotståndet än lättare kulor. Det finns även andra faktorer som påverkar kulans bana såsom sidvindar (detta kallas vindavdrift) och relativ luftfuktighet.

Inskjutning

Eftersom gravitationen påverkar kulan så snart den lämnar pipan så blir kulbanan aldrig rak, därför måste skottet avlossas mot en punkt ovanför målet för att träffa. Innan du börjar använda ett kulvapen vid jakt så måste du därför skjuta in det på en måltavla. Detta innebär att du kontrollskjuter vapnet på ett bestämt avstånd och justerar siktet tills skotten träffar där du siktar. Ett lämpligt inskjutningsavstånd brukar vara 100 meter.


Kulbanan börjar under siktlinjen och går sedan över siktlinjen innan den tangerar siktlinjen för att därefter dala under siktlinjen

Som man kan utläsa av illustrationen ovanför så är siktlinjen den räta linjen från skyttens öga genom kikarsiktet till målet 100 meter bort. Kulbanan börjar under siktlinjen och går sedan över siktlinjen för att vid 100 meter tangera siktlinjen. Efter 100 meter dalar kulbanan ner under siktlinjen igen.

Om du börjar inskjutningen på en måltavla och ser att kulan inte träffar där du siktar så måste du justera siktet. Skjut helst en grupp om tre till fem skott och se var skotten träffar. Justera sedan siktet efter denna grupps centrum, skjut en grupp till och repetera detta tills gruppens centrum träffar målet där du siktar.

Tänk på att inskjutningen bara gäller för en viss typ av ammunition och ett bestämt avstånd. Om du byter ammunition så måste du skjuta in vapnet igen med den nya ammunitionen och om målet befinner sig på ett annat avstånd än inskjutningsavståndet så kan du behöva kompensera för detta eller avstå skottet.


Ett kulvapen måste skjutas in innan det används vid jakt för att säkerställa att kulan träffar där du siktar

Grytpistol

Man kan ansöka om tillstånd för en så kallad grytpistol eller andra enhandsvapen som bara kan laddas med en kula åt gången. Dessa enhandsvapen är av kaliber .22 och används för att avliva vilt vid grytjakt eller fällfångat vilt.

Anledningen till att jägare i vissa fall vill använda en grytpistol snarare än ett gevär är för att de djurarter som söker skydd i gryt kan vara svåra att få en bra skottvinkel på med en längre pipa. Grytpistoler räknas inte in i din vapengarderob.


Grytrevolver kaliber 22

Säkerhet och vapenhantering

Under din jägarexamensutbildning är det stor fokus på säkerheten. Se till att verkligen respektera och ta till dig allt du får lära dig!

Följande punkter om säkerhet och vapenhantering måste du känna till.

Säkerställ att ditt vapen är säkert och fungerar felfritt.

Innan du ska jaga måste du:

  • Smörja erforderliga delar i mekanismen.
  • Kontrollera att det inte finns synliga skador på vapnet som skulle kunna påverka dess funktion.
  • Kontrollera att skruvarna som håller fast kolv, låda och kikarsikte är åtdragna.


Innan du ska jaga måste du kontrollera att skruvarna som håller fast kolv, låda och kikarsikte är åtdragna

Innan du ska avlossa ett skott måste du kontrollera att pipan är fri från snö, lera eller annat som kan orsaka en pipexplosion (även kallat pipsprängning). Ett bra knep för ökad säkerhet är att sätta lite tejp över pipmynningen när det är snö ute.

Pipexplosion kan även ske om du laddar med en patron som har längre hylsa än vapnets patronläge samt om du använder överdrivna mängder vapenfett, särskilt vid kallt väder. Fettet kan då i värsta fall verka som hinder i loppet (pipans insida).

Kontrollskjut alltid ditt gevär om vapnet eller siktet har utsatts för en hård stöt. Vapen med träkolvar bör även kontrollskjutas om de utsatts för fukt. När trä blir fuktigt så kan det slå sig och en minimal förändring i kolvens utformning kan göra att vapnets precision påverkas kraftigt. Speciellt på långa skjutavstånd. Du bör även kontrollskjuta ditt gevär inför varje jaktsäsong.

Behandla alltid ditt vapen som om det vore laddat

Den enda gången du ska ha vapnet laddat är i rent jaktliga situationer - alltså när du befinner dig på ett pass eller vid andra jaktformer när du ska vara beredd på att avlossa skott mot ett djur (exempelvis smygjakt). Osäkra vapnet precis innan själva skottögonblicket.


Ha endast ditt vapen laddat i rent jaktliga situationer och osäkra vapnet precis innan själva skottögonblicket

Så fort du transporterar dig till fots eller i ett fordon ska vapnet vara oladdat/tömt på ammunition (även kallat plundrat). Hagelgevär ska brytas. Att endast säkra vapnet räcker inte. Efter att du har plundrat ett vapen ska du inspektera loppet genom att både känna med lillfingret och visuellt inspektera det för att säkerställa att inget har fastnat.

Ett vapens säkring förhindrar att ett skott avlossas ofrivilligt. Säkringens funktion varierar dock mellan olika vapen. Vissa säkringar hindrar endast avtryckaren från att avfyra vapnet. Ett vapen som är säkrat på så sätt kan ändå avfyras om det utsätts för en stöt, om det exempelvis tappas i marken. Mer avancerade säkringar blockerar också slagstiftet (anordningen i slutstycket som avfyrar patronen).


Exempel på säkringsanordningar på ett hagelvapen respektive ett kulvapen

Om ditt kulvapen klickar så ska du aldrig öppna slutstycket direkt. Skottet kan gå av efter flera sekunder. Om ditt vapen klickar ska du genast lägga ner vapnet med mynningen i skjutriktningen. En tumregel är att du ska vänta i minst 10 sekunder innan du öppnar slutstycket eller bryter vapnet efter att det har klickat.

Du bör alltid bära ditt vapen så att alla kan se att det inte är laddat. Även om du vet att det är oladdat så kan andra tycka att det är obehagligt med exempelvis en stängd hagelbössa.


Hagelvapen ska brytas när du transporterar dig

Ställ aldrig ifrån dig ett laddat vapen

Om du ska ställa ifrån dig ett vapen ska du först plundra det och ta med en vital vapendel. På vapen av bryttyp (exempelvis hagelgevär) betraktas kolv, baskyl och pipor som vitala vapendelar. På kulvapen och hagelgevär med slutstycke betraktas slutstycke och pipor som vitala vapendelar. Slutstycket är en rörlig del som är placerad bakom pipan och som man öppnar för att ladda en patron i patronläget.


Bilden visar ett kulgevär med öppet slutstycke

Skaffa rent skottfält och fri sikt

Ta för vana att röja sly och annat som kan vara i vägen vid jaktpassen för att få rent skottfält (så att kulan inte träffar något och ändrar riktning) och fri sikt (för att ge en bra överblick över området).

Använd stöd

Vid jakt med kulvapen är det rekommenderat att (om möjligt) använda stöd när du skjuter för att öka din pricksäkerhet. En liten ofrivillig rörelse kan göra att kulan missar målet med stor marginal, speciellt på långa skjutavstånd. Du kan exempelvis lägga dig ner och använda en ryggsäck som stöd, stående kan du luta dig mot en trädstam, eller använda en käpp som stocken kan vila på och i sittande ställning kan du vila armbågarna mot dina knän. Du kan också köpa ett teleskopstöd som monteras direkt på stocken.

Viktigt att tänka på är att pipan inte ska vila mot stödet eftersom det då finns risk att pipsvängningarna får pipan att snärta till innan kulan lämnat loppet.


Använd gärna stöd när du skjuter

Tänk på rekylen

Alla vapen ger ifrån sig en så kallad "rekyl" när man trycker av skottet. Rekylen är den kraft som rycker vapnet bakåt när du skjuter. För att undvika skador är det därför viktigt att gevärskolven har kontakt med din axel samt att du har ett lagom avstånd från ögat till okularet på ditt kikarsikte när du avlossar ett skott. Ett lagom avstånd mellan ögat och kikarsiktet är 7-8 cm.

Använd hörselskydd

Jakt och sportskytte med hagel och kula innebär en stor risk för din hörsel. Ljudnivåer som överstiger 135 dB kan ge upphov till permanenta skador enligt arbetsmiljöverket och eftersom ett jaktvapen med klass 1-kaliber uppnår bullertoppar på upp till 170 decibel så är hörselskydd en väldigt viktig skyddsutrustning.

Se upp för rikoschetter

När du avlossar ett kul- eller hagelgevär finns det alltid en risk för rikoschett, det vill säga att kulan eller haglen studsar mot ett hårdare underlag och ändrar riktning.

Sannolikheten för en rikoschett beror på olika faktorer, exempelvis skottvinkeln, målets material och kulans/haglens form, hastighet och hårdhet.

Vid fågeljakt måste du vara medveten om att kulan/haglen kan rikoschettera mot vattenytan om vinkeln är tillräckligt låg.

Risken för rikoschetter ökar när du jagar med stål- eller järnhagel.


Stenar ökar rikoschettrisken

Se upp för genomträngning

Även när du träffar ditt mål så finns det en risk att kulan eller kulsplitter passerar igenom viltet och fortsätter i samma eller i en annan riktning. Detta bör i synnerhet beaktas när du jagar med ställande hund. Du måste alltid säkerställa att hunden inte befinner sig intill eller bakom viltet du skjuter på.

Du måste också säkerställa att viltet du skjuter på inte har något annat vilt intill sig eller bakom sig då risken finns att detta skadeskjuts av samma kula som fällde det påskjutna viltet.


Var alltid medveten om att kulan kan passera igenom det påskjutna viltet och fortsätta i samma eller i en annan riktning

Tänk på att kulan aldrig kan skjutas i en rak bana

Eftersom kulan utsätts för gravitation, luftmotstånd och sidvindar; så kallad vindavdrift, så blir kulbanan aldrig rak. I regel skjuter man in sitt vapen på ett visst avstånd. Vid skotthåll närmare än detta avstånd så blir träffpunkten högre och vid skotthåll längre bort än detta avstånd så blir träffpunkten lägre.

Ha en god skottvinkel vid fågeljakt

När du bedriver fågeljakt med stående eller stötande hund så inbjuds det ofta till låga skott och i sådana situationer är det viktigt att ha full kontroll på var såväl hundar som jaktkamrater befinner sig.

När flera jägare jagar fågel är det viktigt att aldrig skjuta på en fågel under 45 graders vinkel. För låga skottvinklar kan lätt leda till skadeskjutningar av jaktkamrater eller hundar.


Skjut aldrig på en fågel under 45 graders vinkel när du jagar tillsammans med andra

Stanna på ditt pass

En mycket viktig säkerhetsregel är att du inte, under några omständigheter, får lämna passet utan medgivande från jaktledaren. Detta gäller även om du skulle behöva förflytta dig för att exempelvis skjuta ett avfångningsskott (ett dödande skott på ett påskjutet djur som fortfarande är vid liv).

Gå försiktigt

När du är ute i naturen måste du koncentrera dig på var du sätter fötterna. Tänk på att det ofta kan vara halt, blött, isigt eller brant och att du därför alltid bör göra patron ur (tömma vapnet på ammunition) innan du förflyttar dig. Peka alltid vapnets pipa på ett sådant sätt att ingen skulle bli skadad vid ett eventuellt vådaskott.

Läs mer om säkerhet vid jakt

Titta på vår videogrundkurs för mer information om säker vapenhantering

Kulfång

Vid jakt med kulvapen får du inte avlossa ett skott om du inte har ett fullgott kulfång.

Ett fullgott kulfång får inte ge rikoschetter och måste stoppa alla skott, även grova missar. Ett bra exempel på ett fullgott kulfång är lågt belägen mark. Om du exempelvis sitter på en klippa eller i ett jakttorn så fungerar marken nedanför som ett kulfång eftersom vinkeln mot marken då är tillräckligt hög. Andra exempel på kulfång är tjocka jordvallar och mjuk mark med god lutning mot kulbanan.

Stenig eller frusen mark är dåligt kulfång. Hård mark ger rikoschetter vid de flesta flacka träffvinklar men ofta även vid branta vinklar.


Bilden visar ett bra exempel på ett fullgott kulfång

Säkerhetsavstånd

Vid all typ av vapenjakt måste du veta vilket säkerhetsavstånd som gäller. Även fast du inte får avlossa ett skott om du inte har ett fullgott kulfång så måste du med säkerhet ändå veta att det inte finns människor i skottlinjen inom säkerhetsavståndet.

För att kunna jaga med tillfredställande säkerhet vid kul- och hagelvapenjakt så måste du ha kunskap om ammunitionens prestanda och risker. Säkerhetsavståndet beror nämligen på vilken ammunitionstyp du använder och i vilken typ av omgivning du befinner dig. Man brukar generalisera och säga att säkerhetsavstånden för kulvapenjakt är:

Jakt vid vatten/is: 3 500-4 000 meter
Jakt vid tjälad mark/stenar och berg: 2600-3000 meter
Jakt vid övrig stenfri mark: 1 700-2 000 meter
Jakt i tät skog: 1 600-1 800 meter

Anledningen till att säkerhetsavståndet är längre vid hård och frusen mark är att kulorna då kan rikoschettera.


Innan du avlossar ett skott måste du med säkerhet veta att det inte finns människor i skottlinjen inom säkerhetsavståndet

För hagelskott är det generella säkerhetsavståndet cirka 300 meter. Vissa brukar räkna med hagelmillimetern i diameter omvandlat till lika många hundra meter. Det vill säga hagel med 3 millimeter i diameter ger ett säkerhetsavstånd på 300 meter, hagel med 2 millimeter i diameter ger ett säkerhetsavstånd på 200 meter etc.

Förvaring

Du som har tillstånd att inneha skjutvapen är, enligt huvudregeln i vapenlagen, skyldig att ta hand om vapnen och hålla dem under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt dem. Detsamma gäller även för ammunition och ljuddämpare.

För att få ha vapen hemma så måste du ha ett vapenskåp (kallas även säkerhetsskåp) som uppfyller kravet för SS 3492 eller SSF 3492. Ett godkänt skåp är försett med en dekal med texten SS 3492/SSF3492, placerad inne i skåpet. När du inte använder dina vapen så måste de förvaras i vapenskåpet. Nyckeln till ditt vapenskåp ska enligt lag förvaras så att obehöriga inte kommer åt den. Därmed bör du alltid ta med dig nyckeln till ditt vapenskåp när du reser bort.

Vapenskåp som väger mindre än 150 kg måste vara förankrade i byggnadsstommen, men väger de mer så får de vara fristående. Ett vapenskåp som väger mindre än 150 kg kan som alternativ till förankring förses med tyngder så att vikten 150 kg uppnås.

Ammunition och ljuddämpare måste däremot inte förvaras i vapenskåp utan behöver endast förvaras under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt. Vad detta innebär i praktiken är inte definerat i lagen.


Vapen hemma måste förvaras i ett godkänt vapenskåp

Det är inte tillåtet att förvara vapen hos någon annan, även om förvaringen sker i ett godkänt vapenskåp, utan tillstånd från polisen.

Förvaring vid transport

Ett vapen som transporteras i ett motorfordon får enligt lag inte vara laddat.

Vapnet bör vara nedpackat i fodral eller etui. Magasinet ska vara uttaget ur vapnet och om det är möjligt bör vapnets vitala delar förvaras separat och under uppsikt. Ett alternativ är att använda patronlägeslås.


Ett vapen som transporteras i ett motorfordon får inte vara laddat och bör vara nedpackat i ett fodral eller etui

Tänk på att du aldrig får transportera skjutvapen när du färdas i motorfordon i terräng.

Vid tillfälligt kortare avbrott i uppsikten i samband med transport ska vital vapendel tas med om vapnet förvaras delat.

Om du har ammunition eller ljuddämpare i ditt fordon ska ammunitionen/ljuddämparen placeras så att den inte syns genom fönstren om du tillfälligt lämnar fordonet.


Kom ihåg att det är en hel del regler att förhålla sig till när du ska transportera vapen och ammunition till och från jakten

Förvaring vid jakt eller tävling

Det är olämpligt, men inte olagligt, att tillfälligt förvara vapen i ett obebott fritidshus på grund av den ökade stöldrisken.

Saknar du tillgång till ett godkänt vapenskåp när du ska förvara ditt vapen vid jakt eller tävling bör vapnet delas, om det är möjligt, och den vitala delen ska förvaras separat och under uppsikt. Vapnets huvuddel ska förvaras väl gömt och inlåst.

Ett vapen som inte kan delas ska vara väl gömt, fastlåst och försett med ett godkänt vapenlås.

Vitala vapendelar

På vapen av bryttyp (exempelvis hagelgevär) betraktas kolv, baskyl och pipor som vitala vapendelar.

På kulvapen och hagelgevär med slutstycke betraktas slutstycke och pipor som vitala vapendelar.

För revolver betraktas trumma som vital vapendel.

För pistol betraktas slutstycke, mantel och pipa som vitala vapendelar.

Utlåning av vapen

Under vissa förutsättningar är det tillåtet att låna ut sitt skjutvapen. Det finns två olika utlåningstyper: uppsiktsutlåning och självständig utlåning.

Uppsiktsutlåning

Vid uppsiktsutlåning måste den som lånar ut sitt vapen hela tiden vara närvarande och leda låntagaren i ord och handling. Utlånaren ska kunna ingripa vid felaktig vapenanvändning och bör därför befinna sig ungefär inom en armslängds avstånd från den som lånar vapnet. Det vapen som lånas ut måste innehas av utlånaren, andrahandsutlåning är nämligen inte tillåten enligt vapenlagen.

Vid uppsiktsutlåning måste låntagaren vara minst 15 år. Uppsiktsutlåning kräver inget särskilt tillstånd.


Vid uppsiktsutlåning måste utlånaren hela tiden kunna leda låntagaren i ord och handling samt kunna ingripa vid eventuell felaktig vapenanvändning

Självständig utlåning

Vid självständig utlåning behöver utlånaren inte vara närvarande, men låntagaren måste antingen ha ett särskilt tillstånd från polisen eller en egen licens för samma typ av vapen. I detta sammanhang finns det tre typer av vapen: kulvapen klass 1, kulvapen klass 2-4 och hagelvapen. Det räcker alltså inte längre med att låntagaren bara har jägarexamen, vilket var fallet innan 1 juli 2006.

Utan särskilt tillstånd från polisen gäller följande:

  • Om du har licens för kulvapen klass 1 får du låna samtliga kulvapen .
  • Om du bara har licens för kulvapen klass 2-4 får du låna ett kulvapen klass 2-4.
  • Om du har licens för hagelvapen får du låna samtliga hagelvapen.

För att få låna en drilling utan särskilt tillstånd från polisen krävs alltså både en egen licens för kulvapen och för hagelvapen.


För att få jaga självständigt med ett lånat vapen måste du antingen ha ett särskilt tillstånd från polisen eller en egen licens för samma typ av vapen

Vid självständig utlåning måste utlånaren skriva på en vapenlånehandling som låntagaren ska medföra. Detta gäller oavsett om låntagaren har ett särskilt tillstånd från polisen eller en egen licens för det typ av vapen som utlåningen gäller. Det enda undantaget från denna regel är om utlånaren och låntagaren är medlemmar av samma familj eller hushåll, då räcker det att medföra vapnets originaltillstånd. Ett självständigt lån får uppgå till maximalt två veckor.

Låntagaren har rätt att köpa och inneha ammunition och ljuddämpare till vapnet under låneperioden. Oftast kräver butiken att köparen visar sin vapenlicens eller sitt lånetillstånd och eventuellt även sin legitimation.

Läs mer

Vapenlagstiftningens tre viktigaste delar är vapenlagen, vapenförordningen och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen. Om du vill fördjupa dig hittar du länkar till dessa texter här: