Vapnen

Ditt vapen

Den viktigaste utrustningen när det gäller jakt är naturligtvis ett pålitligt vapen och rätt ammunition.

För att få inneha skjutvapen för jakt i Sverige måste du först vara godkänd på teoriprovet för jägarexamen och dessutom ha klarat ett eller flera av de tre praktiska proven: hagelgevärsprovet, grundprovet för kulgevär och högviltsprovet. Du måste också ansöka om jaktvapenlicens hos polisen och få ansökan beviljad. Du får alltså inte jaga med exempelvis ett hagelgevär som du har licens för målskjutning med. Det är däremot tillåtet att tävla i målskytte med ditt jaktvapen.

Du får endast jaga med vapen du har jaktvapenlicens för

Ett grundläggande krav för att du ska få en jaktvapenlicens är att du har behov av jaktvapen. Du som har tagit jägarexamen anses ha behov av fyra jaktvapen, vilket är den så kallade vapengarderoben för jakt. Du kan ansöka om licens för fler än fyra jaktvapen men måste då motivera varför du har behov av detta.

För att få vapenlicens måste du också vara laglydig och skötsam samt ha fyllt 18 år. Den som har fyllt 15 år och har speciella skäl kan i vissa fall också få vapenlicens. Speciella skäl kan till exempel vara att man går en yrkesutbildning som omfattar jakt.

När du har fått vapenlicens för ett vapen i en viss kaliber har du normalt endast tillstånd att köpa ammunition i samma kaliber. För att få köpa ammunition till andra vapen eller kalibrar som du inte har licens för krävs särskilt tillstånd, exempelvis i form av ett låneintyg. Om du byter till ett vapen i en annan kaliber måste all kvarvarande ammunition till det gamla vapnet lämnas in till polisen, eftersom du inte längre har rätt att inneha den. Vid köp av ammunition måste du kunna uppvisa giltig legitimation och din vapenlicens.

Din vapenlicens kan återkallas om du inte förvarar dina vapen i ett godkänt vapenskåp, om du struntar i eller avbryter ett eftersök i förtid eller om du blir dömd för andra allvarliga brott.

Innan du kan ansöka om jaktvapenlicens för ett klass 1-vapen (älgstudsare) måste du klara teoriprovet för jägarexamen samt grundprovet för kulgevär och högviltsprovet

I Sverige brukar vi dela upp de vanligaste jaktvapnen i tre huvudgrupper: hagelvapen, kulvapen och kombivapen (en kombination av kul- och hagelvapen). Dessa är konstruerade och reglerade på olika sätt. Alla jaktvapen har även regler för vilken ammunition som får användas för jakt på olika viltarter.

Vapenvård

Ett jaktvapen är ofta en stor investering, men det tappar sällan särskilt mycket i värde. Tar du hand om vapnet på rätt sätt kan du ha glädje av det i många år framöver.

Det är rekommenderat att göra en enkel vapenvård efter varje gång vapnet används eftersom fukt, smuts, krutrester och fingeravtryck snabbt kan orsaka rost och påverka vapnets funktion. Regelbunden rengöring ökar driftsäkerheten, minskar risken för funktionsfel och hjälper till att bevara vapnets precision över tid.

Ibland behöver du göra en mer grundlig vapenvård. Som riktmärke kan man säga att det bör göras efter några hundra skott, eller efter ett par jaktsäsonger om vapnet används sparsamt. Skjuter du ofta i regn eller kyla, eller med ammunition som ger mycket beläggning i pipan, bör du göra det oftare.

Regelbunden vapenvård förbättrar ett vapens precision och förlänger dess livslängd

Hagelvapen

Hagelgevär är vapen som främst är avsedda för att avfyra en svärm av metallhagel mot målet. Hagelvapen har, till skillnad från kulvapen, i normalfallet slätborrade pipor utan räfflor.

Hagelvapen används främst vid jakt på rådjur, småvilt och fågel som är svåra att träffa med kulgevär.

De flesta hagelvapen är så kallade brytvapen, som man bryter (fäller ned pipan) för att komma åt patronläget och ladda. För att kunna bryta vapnet måste du först föra toplevern åt sidan. Toplevern är en spärrmekanism som håller piporna stängda. När du för toplevern åt sidan frigörs låsmekanismen så att du kan bryta vapnet.

Hagelvapen utrustade med automatsäkring säkras även när man för toplevern åt sidan. Brytvapen kan också vara utrustade med ejektorer som kastar ut tomhylsorna när man bryter vapnet.

Dubbelpipiga hagelgevär laddas genom att först öppna mekanismen och sedan föra in patronerna bakifrån i patronläget

Geväret

Det vanligaste hagelgeväret är det dubbelpipiga hagelgeväret, som även kallas hagelbössa, dubbelbössa eller hammerless. Ett dubbelpipigt hagelgevär kan ha piporna liggande sida vid sida (side-by-side), eller ovanför varandra (hagelbock eller over-and-under).

Hagelbock

Kombibock

Begreppet bock kan även avse en så kallad kombibock, som är ett gevär med en kulpipa och en hagelpipa med separata avtryckare för respektive pipa. Den vanligaste utformningen av en kombibock är att kulpipan är placerad under hagelpipan och att kulpipan avfyras med den främre avtryckaren.

När man avlossar ett kulskott med en kombibock bör man vara försiktig så att inte fingret glider tillbaka av rekylen, då detta i värsta fall kan leda till att man av misstag avlossar ett hagelskott.

Kombivapen är särskilt populära vid skogsfågeljakt med trädskällare, men även vid skogsjakt efter rådjur, räv och hare

Drilling

Hagelgevär med tre pipor kallas drilling. Drilling uppdelas i hageldrilling och kuldrilling. Hageldrillingen har två hagelpipor och en kulpipa medan kuldrillingen har två kulpipor och en hagelpipa. Hageldrillingen är den vanligaste varianten.

Vierling

Hagelgevär med fyra pipor kallas vierling, men dessa vapen är så tunga och dyra att de i princip saknar praktiskt värde för jaktändamål.

Pumphagelgevär

Det finns även hagelgevär med en pipa och magasin. Dessa kan vara pumprepetervapen (pumphagelgevär), som du laddar om genom att föra framstocken bakåt och framåt, eller halvautomater som laddar om automatiskt efter varje skott. Båda vapentyperna har ett magasin som laddas med patroner. Vid jakt får de maximalt laddas med tre patroner: en i patronläget och två i magasinet.

Bilden visar en skytt som laddar ett pumphagelgevär

Allmänna fakta och regler om hagelvapen:

• På skjutbanor är det ofta förbjudet att ha rem på sitt hagelvapen (remmen kan trassla in sig).
• Minsta tillåtna piplängd för hagelvapen som används vid jakt är 48 cm.
• Behandla alltid ditt vapen som om det vore laddat och bryt det så fort du inte ska skjuta.

Choketuber

Hagelvapen har ofta en anordning för så kallade choketuber – insatser man kan skruva in i pipmynningen som samlar hagelträffbilden. Olika choketuber påverkar vapnets trångborrning, alltså hur stor spridning hagelsvärmen har, på olika sätt.

Hagelvapen utan insats för choketuber kan istället ha en trångborrad (avsmalnande) pipa för att uppnå en tätare och mer sammanhållen hagelträffbild.

Choketuber

Det finns olika typer av choketuber (trångborrningar) med olika trångborrningsgrader. Den som sprider haglen minst kallas för full eller hel och den som sprider haglen mest kallas för cylinder eller ren cylinder.

Många tillverkare märker sina choketuber med streck, hack eller stjärnor. Det vanligaste är att ju färre markeringar desto trängre choke (mindre spridning), men det finns undantag. Om du känner dig osäker på vilka trångborrningsgrader dina choketuber har bör du kontakta tillverkaren.

Trångborrningsgraden anger hur många procent av patronens totala antal hagel som träffar inom en cirkel med 75 centimeter diameter på 35 meters skotthåll.

Trångborrningsgrader och märkning

• Full (hel): 70 % (ett streck)
• Trekvarts: 65 % (två streck)
• Halv: 60 % (tre streck)
• Kvarts: 55 % (fyra streck)
• Förbättrad cylinder: 50 %
• Cylinder: 40 % (fem streck)

I praktiken är hagelskottets verksamma träffbild därför sällan mycket större än 75 cm i diameter vid 30 meter.

Bilden illustrerar ungefär hur många procent av patronens totala antal hagel som träffar inom en cirkel med 75 centimeter diameter med olika choketuber på olika skotthåll

Att välja choke vid jakt

Vid relativt korta skotthåll är kvarts eller förbättrad cylinder ofta lämpligast eftersom man då vill ha ganska mycket spridning på haglen. När man vill samla träffbilden mer vid relativt långa skotthåll är halv eller trekvarts cylinder ofta lämpligast. Det är även viktigt att hagelsvärmen har en god täckning, alltså att svärmen består av jämnt fördelade hagel. Vilken choke som är lämpligast i olika situationer beror dock på situationen och är upp till dig att bedöma.

Olika typer av ammunition påverkas också av choketuber på olika sätt, så prova dig fram på en skyttebana tills du är nöjd med både spridning och jämnhet i träffbilden.

När man bedriver jakt där man bedömer att det kommer att vara relativt korta skotthåll, exempelvis vid andjakt, är det ofta lämpligast med kvarts eller förbättrad cylinder

Tänk på att en trängre borrning ofta ger upphov till fler så kallade randhagel (kallas även stänkhagel). Randhagel är hagel som deformeras i pipan och därför avviker från hagelsvärmens centrum. Randhagel ligger i utkanten av träffbilden och har lägre fart och sämre skottverkan.

Spången

Jakt med hagelgevär kräver ofta snabba skott och reflexmässiga rörelser, och till skillnad från jakt med kulgevär används sällan optiska riktmedel. Istället siktar man med spången som löper på ovansidan av pipan och kornet som sitter längst fram på pipans ovansida.

Vid hagelskytte skjuter man normalt med båda ögonen öppna, men det dominanta ögat (det öga som naturligt tar över när man siktar) styr var skotten hamnar. Därför är det viktigt att vapnets spång ligger i rak linje med det dominanta ögat vid anläggning. Om spången inte linjerar med det dominanta ögat riskerar man att skjuta fel även om siktet känns rätt.

Så hittar du ditt dominanta öga

1. Sträck ut båda armarna framför dig och forma en liten triangel mellan tummarna och pekfingrarna.
2. Rikta triangeln mot ett föremål en bit bort (exempelvis en lampa eller ett dörrhandtag).
3. Blunda först med vänster öga och sedan med höger öga.

Det öga som gör att föremålet fortfarande syns mitt i triangeln är ditt dominanta öga.

Kornet är placerat nära mynningen

Skränkningen

Alla människor är olika byggda och därför passar inte samma kolv alla skyttar. Det är därför mycket viktigt att du justerar kolvens skränkning (vinkling i sidled) på ditt gevär så att den ligger rätt vid axeln och mot kinden.

Kolvens höjd bestämmer ögats höjd över spången. Med för låg kolvkam skjuter man för lågt och om kolven är för hög skjuter man för högt.

Skränkningen bestämmer om ögat hamnar rakt bakom kornet eller inte. För högerskyttar bör kolven vara skränkt 5–10 mm åt höger och för vänsterskyttar bör kolven vara skränkt 5–10 mm åt vänster.

Ammunitionen

En hagelpatron består vanligtvis av hylsa, tändhatt, krutladdning, förladdning, hagel och stukning. Hagelammunition finns i en mängd olika utföranden. Det är viktigt att hålla reda på begreppen kaliber, hylslängd, laddning, hagelstorlek och hagelmaterial.

Uppbyggnad

Hylsans nedre del är gjord av metall och kallas för culot. Den har en tändhatt i botten som skapar gnistan krutet behöver för att brinna. Röret som utgör tomhylsans vägg är fastpressat i culotens botten och är vanligtvis gjort av plast.

En hagelpatron består vanligtvis av hylsa, tändhatt, krutladdning, förladdning, hagel och stukning

Intill tändhatten ligger krutet – som är det material som brinner och expanderar kraftigt när det antänds. Efter krutet ligger det en förladdning som har för uppgift att täta hagelpatronen mot pipans väggar och utgöra en stötdämpare för hagelladdningen mot de snabbt expanderande krutgaserna. Efter förladdningen ligger haglen och längst ut i patronen ligger stukningen vars uppgift är att stänga igen patronen så att inte haglen trillar ut.

Kaliber

Kalibern anger en patrons diameter. För hagelammunition mäts denna enligt ett gammalt engelskt system som utgår från hur många lika stora runda blykulor som kan gjutas av ett skålpund bly. Det innebär att en lägre kalibersiffra motsvarar en större diameter: kaliber 12 har alltså större diameter än kaliber 20.

I Sverige används främst kaliber 12, 16 och 20 vid vanlig hageljakt, där kaliber 12 är den vanligaste. Kaliber 12 har störst diameter, medan kaliber 20 har minst. Trots skillnaden i diameter är jaktprestandan i praktiken densamma för dessa tre kalibrar. Det beror på att ungefär lika mycket hagel lämnar pipan med likvärdig kraft oavsett kaliber.

Dessa tre kalibrar – 12, 16 och 20 – får användas vid jakt på samtliga viltarter förutom följande: älg, hjortar (utom rådjur), visent, bison, myskoxe, mufflonfår, varg, björn, sälar, vildsvin, järv och bäver.

Kaliber 12 är den absolut vanligaste kalibern som används vid jakt i Sverige

Vid hageljakt syftar man normalt på kaliber 12, 16 eller 20. Det är dock tillåtet att använda följande mindre kalibrar: 24, 28, 32 och .410. Dessa är ovanliga och får endast användas vid jakt på mindre arter som får jagas med klass 4-kulvapen.

Dessa arter är: vildkanin, iller, mink, hermelin, ekorre, mullvad, mårdar, vesslor, lämlar, råttor, sorkar (även bisam), möss samt knipa, vigg, gräsand, bläsand, kricka, morkulla, ripa, järpe, fasan, rapphöna, duvor, måsar, trutar, sothöna, skrakar och tättingar (inklusive kråkfåglar).

Viktigt! Om du av misstag laddar vapnet med en patron i fel kaliber, till exempel en patron med mindre diameter än vad vapnet är avsett för, kan den glida för långt fram i patronläget. Om du sedan laddar en patron i rätt kaliber bakom den kan det skapa ett hinder i loppet, vilket i värsta fall kan leda till att vapnet sprängs när du avfyrar. Kontrollera därför alltid att du använder patroner i rätt kaliber och att vapnet är korrekt laddat.

Hylslängd

Ett hagelvapen är konstruerat för en viss hylslängd. Hylslängden anger längden på patronen och varierar mellan 65 och 89 millimeter. Om man använder en för lång patron kan vapnet skadas eller sprängas när man avfyrar det. Att använda en kortare patron än vad vapnet är avsett för är däremot ofarligt.

För att ta reda på patronlägets längd på ditt hagelgevär kan du kontrollera pipans stämpel. De vanligaste hylslängderna är 65, 70 och 76 mm.

Du måste veta vilken hylslängd vapnet du ska använda är konstruerat för innan du laddar det

Laddning

Laddningen i detta sammanhang är den sammanlagda vikten av haglen i en patron.

En vanlig 12/70 (kaliber/hylslängd) blyhagelpatron innehåller normalt 28–36 gram hagel. Lättare laddningar passar för övningsskytte och mindre vilt medan tyngre laddningar passar för större vilt.

Hagelstorlek

Hagelstorleken varierar vanligtvis mellan 2–4 millimeter i kuldiameter. Den största tillåtna kuldiametern för hagel som används vid jakt är 4,1 mm. Hagelstorleken anges i US-nr där US-nr 1 är den grövsta (största) hagelstorleken och US-nr 9 är den minsta hagelstorleken. Varje US-nr motsvarar en förändring med 0,25 millimeter i kuldiameter.

Vilken hagelstorlek man bör använda varierar beroende på vilken viltart man ska jaga. Lägre US-nr är lämpliga för större vilt och högre US-nr är lämpliga för mindre vilt.

Traditionellt har många jägare klarat sig med tre olika hagelstorlekar, till exempel US-nr 3, 5 och 7. Med dagens begränsningar för blyhagel kan du dock behöva anpassa val av hagelstorlek och material (stål, vismut, volfram) efter både jaktform och gällande regler.

Bilden visar hagelpatroner med olika hylslängder, laddningar och hagelstorlekar

Hagelmaterial

Blyhagel har hittills varit den vanligaste typen av ammunition för hagelgevär. Blyhagel är både tungt, vilket ger högre anslagsenergi än lättare metaller, och mjukt, vilket gör att slitaget på pipan inte blir så stort. På grund av ett EU-förbud kommer dock användningen av blyhagel att minska.

Blyförbud

Från och med den 16 februari 2023 gäller ett utökat förbud både mot att skjuta blyhagel och att bära blyhagelpatroner i eller inom 100 meter från en våtmark. Vid en eventuell kontroll gäller omvänd bevisbörda vilket innebär att jägaren måste bevisa att patronerna är avsedda för annat skytte än skytte i våtmark. Det nya förbudet medför även en bredare definition av vad en våtmark är.

I praktiken innebär detta nästan ett totalt förbud mot blyhagel, eftersom en så pass stor del av Sveriges landyta definieras som våtmark av EU. Naturvårdsverket anser att det är enklast att välja hagelammunition utan bly för att vara säker på att inte bryta mot förbudet.

Syftet med förbudet är att minska förekomsten av bly i miljön.

Det är förbjudet att skjuta blyhagel och att bära blyhagelpatroner i eller inom 100 meter från en våtmark

Vad är våtmark?

Våtmark är mark där vatten under en stor del av året finns nära under, i eller strax över markytan. Eftersom vattenytan inte alltid syns kan det alltså vara svårt att bedöma vad som är våtmark. Definitionen av våtmark enligt EU-förordningen lyder:

"Med våtmark avses sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, oavsett om de är naturliga eller konstgjorda, permanenta eller tillfälliga eller består av vatten som är stillastående eller rinnande, sött, bräckt eller salt, inbegripet havsområden med ett djup vid lågvatten som inte överstiger sex meter."

Alternativhagel

Alternativhagel är hagel som är gjorda av giftfria material som stål och vismut. De är inte lika effektiva som blyhagel eftersom de väger mindre, därför ska du använda grövre (större) hagel och dessutom inte skjuta på fullt så långa avstånd som med blyhagel.

Ett annat alternativhagel är volfram (tungsten på engelska). Volfram i sig är både tyngre och hårdare än bly, men blandas alltid med någon annan metall för att få egenskaper som lämpar sig för hagelpatroner. Därför varierar volframhagel i hårdhet.

Både vismut- och volframhagel är betydligt dyrare än bly- och stålhagel.

Vid jakt med alternativhagel ska du använda grövre hagel och skjuta på något kortare avstånd än med blyhagel

Använder du hagel som bara är något lättare än blyhagel, som vismuthagel, bör du gå upp en hagelstorlek. Patronens US-nr ska alltså vara ett nummer lägre än när du jagar samma viltslag med blyhagel.

Om du ska jaga med stålhagel bör du gå upp två hagelstorlekar. Patronens US-nr ska alltså vara två nummer lägre än när du jagar samma viltslag med blyhagel. Eftersom stålhagel i regel bör vara större än motsvarande blyhagel är det rekommenderat att använda vapen med kaliber 12 vid jakt med stålhagel, eftersom denna kaliber har den största invändiga pipdiametern.

Alla vapen är inte godkända för stålhagel. Om ditt vapen är stålhageltestat och därmed godkänt för stålhagel är vapnet märkt med en fransk lilja (⚜), eller texten steel shot. Tänk på att vissa volframhagel kan vara lika hårda som stål.

Ökad rikoschettrisk

Eftersom stål- och vissa volframhagel är betydligt hårdare än bly ökar risken för rikoschetter när du jagar med sådant hagel. Undvik därför stålhagel och hårda volframhagel om du ska jaga i stenig eller bergig terräng.

Brenneke och slug

Enpipiga hagelvapen som laddats med kulor av typ brenneke eller slug (en enda kula) får användas vid jakt på vildsvin, dovhjort, mufflonfår och rådjur. Längsta rekommenderade skjutavstånd är då 40 meter. För att få jaga vildsvin, dovhjort och mufflonfår med sådan ammunition krävs behörighet för kulvapen klass 1. För att få jaga rådjur med sådan ammunition krävs behörighet för kulvapen klass 2.

Brenneke består av en spetsformad, solid blyprojektil med snedställda räfflor längs sidorna. Slug består av en rundad, baktill urgröpt, solid blyprojektil.

Brenneke och slug får bara användas i enpipiga hagelvapen.

Brenneke

Slug

Jakt med hagelvapen

Jakt med hagelvapen är ofta mer krävande för en jägare än jakt med kulvapen eftersom skottchanserna oftast blir oväntade och snabba. Jakt med hagelvapen anses därför vara en snabbare och mer reflexmässig jaktform än jakt med kulvapen. Vid hagelskytte "klipper" man därför av skottet medan man vid jakt med kulvapen "kramar" av skottet.

Vid skytte mot rörliga mål tillkommer en väsentlig svårighet. Om vapnets sikte i skottögonblicket är riktat på ett mål som rör sig i sidled träffar hagelsvärmen bakom målet eftersom målet hinner röra sig en bit innan haglen når fram. Ju längre avstånd det är till målet och ju snabbare målet rör sig desto längre bakom målet kommer hagelsvärmen alltså att bomma. För att träffa ett rörligt mål måste du alltså sikta framför målet i skottögonblicket.

Hagelskytte mot snabba rörliga mål kräver mycket träning

För att behärska ett hagelvapen väl krävs det därför oftast mer träning än med ett kulvapen. Rörelsen som för vapnet till axel och kind kallas anläggning. När du lägger an ska dina rörelser alltid sitta i höfter och knän.

Det är viktigt att anläggningen är snabb och smidig och att kolven hamnar rätt mot axel och kind. Sidan av kolven ska trycka mot kinden och bakkappan ska trycka mot axeln, ögat ska följa vapnets spång i en rak linje. Det är även rekommenderat att luta sig något framåt för att göra rekylen mer lätthanterlig. En korrekt kolvplacering är avgörande för din pricksäkerhet och gör också att rekylen känns mindre.

Sidan av kolven ska trycka mot kinden och bakkappan ska trycka mot axeln, ögat ska följa vapnets spång i en rak linje

En snabb, reflexmässig anläggning, en följsam sving, och säker vapenhantering är grunden för ett framgångsrikt hagelskott. För att lyckas med detta måste du lära känna ditt hagelvapen, det är därför rekommenderat att du "torrtränar" din anläggning med ett oladdat vapen.

En bra övning för att träna upp din reaktionsförmåga och reflexmässiga hagelskytte är lerduveskytte.

Skjutavstånd

Vid jakt med hagelvapen är avståndet till viltet en väldigt viktig faktor.

I jaktsammanhang nämns ofta ordet skottverkan. Skottverkan är den åverkan eller skada ett skott gör på dess mål och avgörs av mängden hagel som träffar och de enskilda haglens kraft. Eftersom en hagelsvärm snabbt avtar i hastighet och sprids väldigt mycket påverkas ett hagelskotts skottverkan alltid betydligt mer av avståndet till viltet än valet av hagelpatron.

Målsättningen vid hageljakt är en så kallad "knall och fall effekt" hos det påskjutna viltet med minimal köttförstöring. Man eftersträvar därför en jämn fördelning av haglen inom den aktuella träffytan. En alltför liten och tät hagelsvärm (för kort avstånd) skulle innebära onödig köttförstöring och en alltför stor och spridd hagelsvärm (för långt avstånd) riskerar att inte ge önskad skottverkan.

30 meter utgör en övre gräns för avståndet vid jakt med blyhagel på oskadat vilt, oavsett storlek på hagel och trångborrning. Det finns dock alltid en risk för felbedömning av avstånd och därför bör man alltid "läsa in" längsta skjutavstånd i terrängen så att det finns en viss marginal.

Det längsta rekommenderade skjutavståndet för oskadat mindre vilt är 25 meter. Vid jakt på rådjur, grävling, räv och gås är rekommendationen 20 meter. För att vara säker på att träffa de vitala organen vid hageljakt på större vilt, som rådjur, räv och grävling, bör du dessutom bara skjuta rena sidoskott.

Om du jagar med alternativhagel av exempelvis stål eller vismut ska du inte skjuta på fullt så långa avstånd eftersom sådant hagel väger mindre än blyhagel.

Kulvapen

Kulgevär är konstruerade för att avfyra en enda projektil (kula) per skott. Kulvapen används när du behöver kunna placera skottet med hög precision på längre avstånd än vad som normalt är lämpligt med hagel.

Till skillnad från hagelvapen har kulgevär i regel en räfflad pipa. Räfflorna får kulan att rotera, vilket stabiliserar den i luften och ger en mer förutsägbar kulbana. Eftersom kulan kan färdas långt ställs det högre krav på att du har rent skottfält och fullgott kulfång vid all jakt med kulvapen.

Geväret

Det finns tre huvudtyper av kulvapen som används vid jakt. Dessa är:

• Repeaterstudsare – laddas om manuellt efter varje skott.
• Halvautomatisk studsare – laddar om automatiskt efter varje skott; skytten behöver bara trycka av igen.
• Dubbelstudsare – ett tvåpipigt kulgevär som laddas med en patron i varje patronläge, ungefär som ett dubbelpipigt hagelgevär.

Repeaterstudsare

Halvautomatiska kulgevär som kan laddas med högst tre patroner (två i magasinet och en i patronläget) får användas vid jakt på varg, björn, lo, järv, sälar, myskoxe, bäver, utter, skogshare, skogsmård, iller och vissa fåglar.

Halvautomatiska kulgevär som kan laddas med högst sex patroner (fem i magasinet och en i patronläget) får användas på övriga viltarter.

Det betyder att du till exempel inte får skjuta en skogshare om du jagar älg med ett halvautomatiskt kulgevär som kan laddas med sex patroner.

Minsta tillåtna piplängd för kulvapen som används vid jakt är 45 cm.

Vilka djur du får skjuta med ett halvautomatiskt kulgevär påverkas av vapnets patronkapacitet

Ljuddämpare

Det är tillåtet att montera en ljuddämpare längst fram på pipan. Ljuddämparen dämpar den kraftiga knallen från ett kulskott och kan minska risken för tinnitus och andra hörselskador.

Utöver att sänka ljudnivån minskar en ljuddämpare även mynningsflamman (som kan blända) och rekylen. Ljuddämparens vikt kan också öka vapnets stabilitet och därmed förbättra precisionen.

Reglerna för köp, transport, förvaring och utlåning som gäller för ammunition gäller även för ljuddämpare.

Det finns många fördelar med att montera en ljuddämpare på ditt vapen

Riktmedel

De delar eller tillbehör till ett vapen som siktningen sker med kallas för riktmedel. På kulvapen avsedda för jakt utgörs riktmedlet vanligtvis av kikarsikte eller sikte och korn.

Observera att lasersikte är ett otillåtet hjälpmedel vid jakt. Lasersikte får endast användas vid eftersök om du anser att det är lämpligt och beslutet kan motiveras.

Belysta riktmedel, exempelvis rödpunktssikte, är däremot tillåtna vid jakt. Ett rödpunktssikte projicerar en röd prick på målet när man tittar genom siktet, men till skillnad från ett lasersikte syns den röda pricken endast genom siktet och inte på själva målet.

Ett belyst riktmedel kan underlätta när det börjar mörkna ute och i situationer som kräver snabba skott

Kikarsikte

Ett kikarsikte består av en kikare med hårkors eller en belyst punkt. Vissa kikarsikten har även mer avancerade streckplattor för avståndsbedömning. Med ett kikarsikte är det lättare att se om vapnet är felriktat. Kikarsikten med stor objektivdiameter släpper in mer ljus, vilket gör bilden ljusare.

En nackdel med kikarsikten är dock att synfältet förminskas i förhållande till kikarens förstoring, vilket kan göra det svårare att träffa rörliga mål eller mål som snabbt dyker upp.

Kikarsikte med variabel förstoring

Ett kikarsiktes sifferbeteckning står för dess förstoringsgrad och objektivdiametern i mm. Sifferbeteckningen 4x32 betyder alltså att siktet förstorar objektet 4 gånger och att objektivdiametern är 32 mm.

De flesta kikarsikten har variabel (justerbar) förstoring. Ett kikarsikte med variabel förstoring kan exempelvis ha sifferbeteckningen 3–9x40. Det betyder att siktet kan förstora objektet 3 till 9 gånger och att objektivdiametern är 40 mm. De vanligaste intervallen för variabel förstoring är 3–9 och 4–12.

De vanligaste objektivdiameterna är 20, 32, 40, 44, 50 och 56 mm. En stor objektivdiameter innebär att siktet är ljusstarkt eftersom det släpper in mycket ljus. Ett ljusstarkt sikte är en fördel vid jakt i gryning och skymning, och kan också underlätta när synen blir sämre med åren.

Ett kikarsiktes bakre lins kallas okular. Kikarsikten ger endast en hel och skarp bild om okularet befinner sig på ett visst avstånd från ögat. Detta avstånd kallas ögonavståndet. Ett lämpligt ögonavstånd är cirka 7–8 cm.

Det är viktigt att du håller ditt gevär på ett riktigt sätt när du avlossar ett skott, annars kan rekylen resultera i att kikarsiktet skadar ditt siktöga.

Ett lämpligt så kallat ögonavstånd är cirka 7–8 cm

Sikte och korn

Ett alternativ till kikarsikte – och det enklaste och äldsta riktmedlet – är sikte och korn. Siktet är fastmonterat längst bak på pipan och består av en tvärställd list med ett jack (den så kallade siktskåran). Kornet är fastmonterat längst fram på pipan.

När du skjuter med öppna riktmedel kan du inte ha både riktmedlen och målet i skarp fokus samtidigt. Därför är det bäst att fokusera på kornet och låta siktet och målet vara något suddiga, så att kornet hamnar rätt i siktskåran.

Att jaga med öppna riktmedel ger bättre överblick, vilket kan vara en fördel vid exempelvis jakt med hund och på trånga pass

Ammunitionen

Den vanligaste typen av ammunition till kulvapen är så kallade centralantända patroner. En centralantänd patron består av fyra delar: kula, hylsa, drivladdning (exempelvis krut) och tändhatt.

Centralantänd patron i genomskärning

För att en viss ammunition ska få användas för jakt på ett visst vilt ställs det i Sverige vissa krav på ammunitionens prestanda. Prestandakraven uttrycks dels som kulvikt (i gram) och dels som anslagsenergi (i joule) kulan har hundra meter från skytten (E100). Undantaget är lägsta klassen, klass 4, där inga krav på kulvikt ställs och anslagsenergin mäts direkt efter mynningen.

Anslagsenergi beräknas med formeln E = (m · v²) / 2, där m står för massa och v står för hastighet.

Kulans vikt och anslagsenergi avgör ammunitionens prestanda och klasstillhörighet

Klasstillhörighet

Kulammunition är indelad i fyra klasser: 1, 2, 3 och 4. Klasstillhörigheten beror på ammunitionens prestanda och avgör vilka viltarter ammunitionen är tillåten att användas mot. Klass 1-ammunition har högst kulvikt och anslagsenergi och får användas vid jakt på samtliga viltarter. Övriga klasser har successivt lägre kulvikt och anslagsenergi samt fler och fler begränsningar på vilka viltarter som får jagas.

Det är alltså ammunitionen och inte vapnet som avgör klasstillhörigheten. I dagligt tal pratar man ändå ofta om klass 1-vapen, klass 2-vapen och så vidare.

Kulammunitionens prestanda avgör vilka viltslag som är tillåtna att jaga med ammunitionen

Klass 1-vapen

Prestandakrav: Kulvikten måste vara minst 9 gram och anslagsenergin vid 100 meter minst 2 700 Joule, alternativt att kulvikten är minst 10 gram och att anslagsenergin vid 100 meter är minst 2 000 Joule. För blyfria kulor måste kulvikten vara minst 7,7 gram och anslagsenergin vid 100 meter minst 2 000 Joule.

Samtliga viltarter får jagas med klass 1-vapen.

Vapen tillhörande klass 1 är vad man i dagligt tal brukar kalla för älgstudsare, eftersom det är vad man behöver för att jaga älg och annat högvilt.

Klass 2-vapen

Prestandakrav: Kulvikten måste vara minst 3,2 gram och anslagsenergin vid 100 meter minst 800 Joule.

Samtliga viltarter utom följande får jagas med klass 2-vapen:

• Älg
• Björn
• Hjort
• Visent
• Myskoxe
• Mufflonfår
• Varg
• Vildsvin

Klass 3-vapen

Prestandakrav: Kulvikten måste vara minst 2,5 gram och anslagsenergin vid 100 meter minst 200 Joule.

Samtliga viltarter utom följande får jagas med klass 3-vapen:

• Älg
• Björn
• Hjort
• Visent
• Myskoxe
• Mufflonfår
• Varg
• Vildsvin
• Säl
• Rådjur
• Järv
• Lodjur
• Bäver

Klass 4-vapen

Prestandakrav: Anslagsenergin direkt efter mynningen, oavsett kulvikt, måste vara minst 150 Joule.

Följande arter är tillåtna att jaga med klass 4-vapen: vildkanin, iller, mink, hermelin, ekorre, mullvad, mårdar, vesslor, lämlar, råttor, sorkar (även bisam), möss samt knipa, vigg, gräsand, bläsand, kricka, morkulla, ripa, järpe, fasan, rapphöna, duvor, måsar, trutar, sothöna, skrakar och tättingar (inklusive kråkfåglar).

Värt att notera är att luftgevär med minst kaliber 5,5 mm i dag får användas till allmän jakt om de uppfyller kraven för klass 4 och laddas med kulor som expanderar eller deformeras vid träff.

Undantag

Det är även tillåtet att använda klass 4-vapen i följande situationer:

• Vid avlivning av fällfångad räv och grävling
• Vid grytjakt efter räv, grävling och mårdhund
• Vid jakt med ställande hund efter grävling och mårdhund

Kultyper

Vid jakt på vilt som kräver klass 1 eller klass 2 ska du använda halvmantlade (expanderande) kulor. Halvmantlade kulor har en mjuk spets som expanderar vid träff och ökar i diameter. Detta gör att kulan stannar snabbare och gör mer skada, vilket ökar sannolikheten för att vitala organ skadas och att viltet dör snabbare.

På halvmantlade kulor täcker manteln endast kulans sidor för att kulan ska deformeras och expandera vid anslaget

För övrigt mindre vilt får helmantlade (icke-expanderande) kulor användas. Helmantlade kulor deformeras inte vid anslaget och används framför allt vid toppfågeljakt och vid jakt på pälsvilt (exempelvis bisam, mård och iller) där man vill minimera skador på kött och päls.

Tänk på att helmantlade kulor kan passera genom vilt och fortsätta i samma eller ändrad riktning, något som i värsta fall kan leda till att en människa eller ett djur träffas av kulan eller kulsplitter.

På helmantlade kulor täcker manteln hela kulan för att öka kulans genomträngningsförmåga

Alternativ ammunition

Traditionellt har kulammunition tillverkats av bly eftersom bly har många bra egenskaper. Det är tungt, mjukt och lätt att forma. Bly är dock mycket giftigt, vilket gör att användningen av bly som ammunition har ifrågasatts av miljöskäl på senare år.

Bly är billigt och har väldigt bra ballistiska egenskaper, men har negativa inverkningar på miljön och vår hälsa

För de allra flesta grova kulkalibrarna till jakt finns alternativa kulor som fungerar bra. I de flesta fall är dessa alternativa kulor tillverkade av koppar. Kopparammunition är i regel dyrare än blyammunition, men inte lika giftig. Kopparkulor har även en bättre genomträngningsförmåga än blykulor, vilket kan medföra mindre lidande för djuret. En mjukare blykula kan nämligen förlora sin dödliga effekt om den till exempel träffar ett större ben. En annan fördel med kopparkulor är att man inte behöver skära bort blyförorenat kött i sårkanalen som det är rekommenderat att man gör när man har jagat med blykulor.

Det finns även nackdelar med kopparkulor. Eftersom koppar är hårdare än bly kan risken för rikoschetter öka.

Alternativ ammunition är dyrare än blyammunition men har många fördelar

Kaliber

Kaliber anger den minsta invändiga diametern i ett eldvapens pipa och används som en del av beteckningen för vapnet och den ammunition som är avsedd för vapnet.

Det finns inget helt enhetligt system för hur kalibrar betecknas, och olika länder använder olika system. I Europa anges kalibern vanligtvis i millimeter, till exempel 6,5x55, där 6,5 står för kulans diameter i millimeter och 55 för hylsans längd i millimeter.

I USA och Storbritannien anges kalibern ofta i tum. Då ser det exempelvis ut så här:

• .22 betyder att kulan har en diameter på 0,22 tum.
• .30 i .30–06 betyder att kulan har en diameter på 0,30 tum (motsvarar ungefär 7,62 mm).

Siffrorna eller bokstäverna efter kalibern kan visa på andra egenskaper, som hylslängd, tillverkningsår eller vilken typ av patron det handlar om. I .30–06 står "06" för att patronen togs i bruk 1906. Bokstavsbeteckningar som LR betyder Long Rifle, och Win Mag står för Winchester Magnum.

Grain

Grain (förkortat gr) är en massenhet som ursprungligen utgick från vikten av ett sädeskorn. Ett gram motsvarar 15,43 grains. I dag används grain huvudsakligen för att ange vikten på kulor och drivladdning (krutmängd) i kulpatroner. En jaktkula som väger 150 grain motsvarar 9,7 gram.

Patroner av olika kaliber, patronen längst till vänster är en 0.22 LR

Ballistik

När du avlossar ett skott med ett kulgevär börjar jordens gravitation påverka kulan direkt när den lämnar pipmynningen. Kulans bana blir därför krökt och påverkas bland annat av kulans hastighet och avståndet till målet. Snabba kulor har en mindre krökt bana än långsammare kulor.

Om du skjuter horisontellt med marken och samtidigt släpper en sten från samma höjd som pipan kommer kulan och stenen att träffa marken samtidigt. Skillnaden är att kulan hinner färdas en mycket längre sträcka innan den når marken. Sträckan kulan hinner färdas beror framför allt på krutladdningen, men kulan påverkas även av luftmotståndet som gör att kulan färdas långsammare och långsammare. Tyngre kulor påverkas i regel mindre av luftmotståndet än lättare kulor. Det finns även andra faktorer som påverkar kulans bana, till exempel sidvind (vindavdrift) och luftfuktighet.

Om något påverkar kulans bana under flykten får det störst effekt på träffbilden om det sker nära skytten. Om en avfyrad kula träffar en kvist nära pipmynningen och dess bana ändras, kommer kulan att färdas en lång sträcka med den förändrade banan innan den når målet, vilket kan påverka träffbilden avsevärt. Om kvisten istället träffas nära målet, hinner kulan inte färdas lika långt efter att banan ändrats, och träffbilden påverkas därmed inte lika mycket.

Avståndet från pipmynningen till målet kallas skotthåll och är en kritisk faktor vid jakt med både hagel- och kulvapen. Alltför långa skotthåll kan leda till skadeskjutningar och problem vid många olika jaktformer.

Inskjutning

Eftersom gravitationen påverkar kulan direkt när den lämnar pipan blir kulbanan aldrig rak, därför måste skottet avlossas mot en punkt ovanför målet för att träffa. Innan du börjar använda ett kulvapen vid jakt måste du därför skjuta in det på en måltavla. Detta innebär att du kontrollskjuter vapnet på ett bestämt avstånd och justerar siktet tills skotten träffar där du siktar. Ett lämpligt inskjutningsavstånd brukar vara 100 meter.

Kulbanan börjar under siktlinjen och går sedan över siktlinjen innan den tangerar siktlinjen för att därefter dala under siktlinjen

Som illustrationen ovan visar är siktlinjen den räta linjen från skyttens öga genom kikarsiktet till målet 100 meter bort. Kulbanan börjar under siktlinjen och går sedan över siktlinjen för att vid 100 meter tangera siktlinjen. Efter 100 meter dalar kulbanan ner under siktlinjen igen.

Om du börjar inskjutningen på en måltavla och ser att kulan inte träffar där du siktar måste du justera siktet. Skjut helst en grupp om tre till fem skott och se var skotten träffar. Justera sedan siktet utifrån gruppens centrum, skjut en grupp till och repetera detta tills gruppens centrum träffar målet där du siktar.

När du avlossar ett skott bör du försöka lägga den så kallade målbilden på minnet. Målbilden är minnesbilden av var du hade riktmedlen i förhållande till målet i skottögonblicket. Med en tydlig målbild är det lättare att anpassa ditt skytte när du skjuter in ditt vapen. I samband med jakt kan målbilden även underlätta ett eventuellt eftersök om du skjutit på ett vilt som lämnat skottplatsen.

Ett kulvapen måste skjutas in innan det används vid jakt för att säkerställa att kulan träffar där du siktar

Tänk på att inskjutningen bara gäller för en viss typ av ammunition och ett bestämt avstånd. Om du byter ammunition måste du skjuta in vapnet igen med den nya ammunitionen och om målet befinner sig på ett annat avstånd än inskjutningsavståndet kan du behöva kompensera för detta eller avstå skottet.

Du får övningsskjuta på din jaktmark, förutsatt att du inte orsakar störande buller, fara eller skada för grannar eller allmänheten. Du får dock inte ha fasta installationer för övningsskytte eftersom det då räknas som skjutbana, vilket kräver tillstånd från polisen. Därför är det ofta lämpligast att skjuta in vapnet på en skjutbana.

Grytpistol

Det är möjligt att ansöka om tillstånd för en så kallad grytpistol eller andra enhandsvapen som endast kan laddas med en kula åt gången. Dessa enhandsvapen är av kaliber .22 och används för att avliva vilt vid grytjakt eller avliva fällfångat vilt.

Anledningen till att jägare ibland använder en grytpistol i stället för ett gevär är att de djurarter som söker skydd i gryt kan vara svåra att få en bra skottvinkel på med en längre pipa. En pistol för jakt räknas inte in i din vapengarderob, men innehavet måste alltid kunna motiveras.

Grytrevolver kaliber 22

Säkerhet och vapenhantering

Under din jägarexamensutbildning är det stort fokus på säkerheten. Se till att verkligen respektera och ta till dig allt du får lära dig.

Följande punkter om säkerhet och vapenhantering måste du känna till.

1. Säkerställ att ditt vapen är säkert och fungerar felfritt

Innan du ska jaga måste du:

• Smörja nödvändiga delar i mekanismen.
• Kontrollera att det inte finns synliga skador på vapnet som skulle kunna påverka dess funktion.
• Kontrollera att skruvarna som håller fast kolv, låda och kikarsikte är ordentligt åtdragna.

Innan du ska jaga måste du kontrollera att skruvarna som håller fast kolv, låda och kikarsikte är ordentligt åtdragna

Innan du ska avlossa ett skott måste du kontrollera att pipan är fri från snö, lera eller annat som kan orsaka en pipexplosion (även kallat pipsprängning). Ett bra knep för ökad säkerhet är att sätta lite tejp över pipmynningen när det är snö ute.

En pipexplosion kan även ske om du laddar med en patron som har längre hylsa än vapnets patronläge samt om du använder överdrivna mängder vapenfett, särskilt vid kallt väder. Fettet kan då i värsta fall verka som hinder i loppet (pipans insida).

Om ditt kulvapen klickar (inte avfyras) när du trycker av ska du aldrig öppna slutstycket direkt. Skottet kan gå av efter flera sekunder. Om ditt vapen klickar ska du genast lägga ner vapnet med mynningen i skjutriktningen. En tumregel är att du ska vänta i minst 10 sekunder innan du öppnar slutstycket eller bryter vapnet efter att det har klickat.

Kontrollskjut alltid ditt gevär om vapnet eller siktet har utsatts för en hård stöt. Vapen med träkolvar bör även kontrollskjutas om de utsatts för fukt. När trä blir fuktigt kan det slå sig (böjas) och en minimal förändring i kolvens utformning kan göra att vapnets precision påverkas kraftigt. Särskilt på långa skjutavstånd. Du bör även kontrollskjuta ditt gevär inför varje jaktsäsong.

2. Behandla alltid ditt vapen som om det vore laddat

Den enda gången du ska ha vapnet laddat är i jaktliga situationer – alltså när du befinner dig på ett pass eller vid andra jaktformer när du ska vara beredd på att avlossa skott mot ett djur (exempelvis smygjakt). Osäkra vapnet precis innan själva skottögonblicket.

Du bör alltid bära ditt vapen så att alla kan se att det inte är laddat. Även om du vet att det är oladdat kan andra tycka att det är obehagligt med exempelvis en stängd hagelbössa.

Ha endast ditt vapen laddat i rent jaktliga situationer och osäkra vapnet precis innan själva skottögonblicket

När du transporterar dig till fots eller i ett fordon ska vapnet vara plundrat (tömt på ammunition). Hagelgevär ska brytas. Att endast säkra vapnet räcker inte. Efter att du har plundrat ett vapen ska du inspektera loppet genom att både känna med lillfingret och titta i det (inte i mynningen) för att säkerställa att inget har fastnat.

Praktiska exempel

Om du exempelvis är på smygjakt med hagelgevär och kommer till ett staket som du vill passera ska du först bryta vapnet och ta ut patronerna. Titta även i piporna (inte i mynningen) och känn efter så att det inte sitter något där. Stäng sedan vapnet igen och luta det mot ett stabilt stöd – säkerställ att vapnet lutar ifrån dig. Klättra därefter över staketet och plocka upp ditt vapen igen när du är på andra sidan.

Om du istället kommer till ett dike eller liknande där du måste bära vapnet över hindret ska du först bryta vapnet och ta ut patronerna. Titta även in i piporna och känn efter. Därefter bär du det brutna vapnet med kolven horisontellt och piporna hängande över din underarm.

Hagelvapen ska brytas när du transporterar dig

3. Lita inte blint på vapnets säkring

Ett vapens säkring förhindrar att ett skott avlossas ofrivilligt. Säkringens funktion varierar dock mellan olika vapen. Vissa säkringar hindrar endast avtryckaren från att avfyra vapnet. Ett vapen som är säkrat på så sätt kan ändå avfyras om det utsätts för en stöt, om det exempelvis tappas i marken. Mer avancerade säkringar blockerar också slagstiftet (anordningen i slutstycket som avfyrar patronen).

Exempel på säkringsanordningar på ett hagelvapen respektive ett kulvapen

4. Spana inte efter vilt med vapnets kikarsikte

Du ska bara använda din handkikare när du spanar efter vilt, eftersom det innebär en säkerhetsrisk att spana med vapnets kikarsikte. När du spanar efter vilt gör du det ofta i riktningar där du inte bör eller får avfyra ett skott. Därför ska du inte använda vapnets kikarsikte vid spaning.

5. Ställ aldrig ifrån dig ett laddat vapen

Om du ska ställa ifrån dig ett vapen ska du först plundra det och ta med en vital vapendel. På vapen av bryttyp (exempelvis hagelgevär) betraktas kolv, baskyl och pipor som vitala vapendelar. Om vapnet saknar yttre hanar och har blindavfyrats/torrklickats (avfyrats utan patron) utgör framstock eller underbeslag vital vapendel. Detta beror på att ett brytvapen utan hanar som har blindavfyrats inte kan spännas upp utan framstocken.

På kulvapen och hagelgevär med slutstycke betraktas slutstycke och pipa som vitala vapendelar. Slutstycket är en rörlig del som är placerad bakom pipan och som man öppnar för att ladda en patron i patronläget.

Bilden visar ett kulgevär med öppet slutstycke

6. Skaffa fri sikt och rent skottfält

Ta för vana att röja sly och annat som kan vara i vägen vid jaktpass, så att du får fri sikt och rent skottfält. Då får du bättre överblick över området, och risken att kulan träffar något och ändrar riktning eller splittras minskar.

Om en kula avviker från sin bana påverkas träffbilden mest om det sker nära skytten. En kvist, gräs eller annan vegetation nära pipmynningen som ändrar kulans riktning tidigt kan alltså förändra träffbilden avsevärt.

Vid jakt med kulvapen ska du i regel avstå skott om du inte har absolut rent skottfält, då en kula som ändrar riktning eller splittras lätt resulterar i skadeskjutning.

Vid jakt med hagelvapen är det inte lika kritiskt att ha ett absolut rent skottfält som vid jakt med kulvapen, men det är fortfarande viktigt. Hagelskott sprider sig och kan i viss mån tränga igenom tunnare vegetation som gräs och tunna kvistar utan att påverkas lika mycket som en kula skulle. Däremot kan tät vegetation bromsa upp hagelsvärmen, sprida haglen ojämnt eller leda till att vissa hagel avleds, vilket kan minska skottets effektivitet och sannolikheten för en ren träff.

7. Säkerställ att fullgott kulfång finns

Vid jakt med kulvapen får du inte avlossa ett skott om du inte har ett fullgott kulfång (något som stoppar kulan). Du måste alltid kunna se var kulan kommer att stanna innan du skjuter.

Ett fullgott kulfång får inte ge rikoschetter och måste stoppa alla skott, även vid grova missar och träffar som går igenom viltet. Ett bra exempel på ett fullgott kulfång är lågt belägen och lämplig mark. Om du exempelvis sitter på en klippa eller i ett jakttorn fungerar marken nedanför som ett kulfång eftersom vinkeln mot marken då är tillräckligt hög. Andra exempel på kulfång är tjocka jordvallar och mjuk mark med god lutning mot kulbanan.

Stenig eller frusen mark är dåligt kulfång. Hård mark ger rikoschetter vid de flesta flacka träffvinklar men ofta även vid branta vinklar.

Bilden visar ett bra exempel på ett fullgott kulfång

8. Respektera säkerhetsavståndet

Vid all vapenjakt måste du veta vilket säkerhetsavstånd som gäller. Även om du inte får avlossa ett skott utan ett fullgott kulfång måste du med säkerhet veta att det inte finns människor i skottlinjen inom säkerhetsavståndet.

För att kunna jaga med tillfredsställande säkerhet vid kul- och hagelvapenjakt behöver du ha kunskap om ammunitionens prestanda och risker. Säkerhetsavståndet beror nämligen på vilken ammunitionstyp du använder och vilken typ av omgivning du befinner dig i. Man brukar generalisera och säga att säkerhetsavstånden för kulvapenjakt är:

• Jakt vid vatten/is: 3 500–4 000 meter
• Jakt vid tjälad mark/stenar och berg: 2 600–3 000 meter
• Jakt vid övrig stenfri mark: 1 700–2 000 meter
• Jakt i tät skog: 1 600–1 800 meter

Anledningen till att säkerhetsavståndet är längre vid hård och frusen mark är att kulor då kan rikoschettera.

Innan du avlossar ett skott måste du med säkerhet veta att det inte finns människor i skottlinjen inom säkerhetsavståndet

För hagelskott är det generella säkerhetsavståndet cirka 300 meter. Vissa brukar räkna med hagelmillimetern i diameter omvandlat till lika många hundra meter. Det vill säga hagel med 3 millimeter i diameter ger ett säkerhetsavstånd på 300 meter, hagel med 2 millimeter i diameter ger ett säkerhetsavstånd på 200 meter och så vidare.

9. Använd stöd

Vid jakt med kulvapen är det rekommenderat att (om möjligt) använda stöd när du skjuter för att öka din pricksäkerhet. En liten ofrivillig rörelse kan göra att kulan missar målet med stor marginal, särskilt på långa skjutavstånd. Du kan exempelvis lägga dig ner och använda en ryggsäck som stöd, stående kan du luta dig mot en trädstam, eller använda en käpp som stocken kan vila på och i sittande ställning kan du vila armbågarna mot dina knän. Du kan också köpa ett teleskopstöd som monteras direkt på stocken.

Viktigt att tänka på är att pipan inte ska vila mot stödet eftersom det då finns risk att pipsvängningarna får pipan att snärta till innan kulan lämnat loppet.

Använd gärna stöd när du skjuter

10. Tänk på rekylen

Alla vapen ger ifrån sig en så kallad rekyl när man trycker av skottet. Rekylen är den kraft som rycker vapnet bakåt när du skjuter. För att undvika skador är det därför viktigt att gevärskolven har kontakt med din axel samt att du har ett lagom avstånd från ögat till okularet på ditt kikarsikte när du avlossar ett skott. Ett lagom avstånd mellan ögat och kikarsiktet är 7–8 cm.

11. Använd hörselskydd

Jakt och sportskytte med hagel och kula innebär en stor risk för din hörsel. Ljudnivåer som överstiger 135 dB kan ge upphov till permanenta skador enligt Arbetsmiljöverket och eftersom ett jaktvapen med klass 1-kaliber uppnår bullertoppar på upp till 170 decibel är hörselskydd en väldigt viktig skyddsutrustning.

Använd hörselskydd både vid jakt och träningsskytte

12. Se upp för rikoschetter

När du avlossar ett kul- eller hagelgevär finns det alltid en risk för rikoschett, det vill säga att kulan eller haglen studsar mot ett hårdare underlag och ändrar riktning.

Sannolikheten för en rikoschett beror på olika faktorer, exempelvis skottvinkeln, målets material och kulans eller haglens form, hastighet och hårdhet.

Vid fågeljakt måste du vara medveten om att kulan/haglen kan rikoschettera mot vattenytan om vinkeln är tillräckligt låg.

Risken för rikoschetter ökar när du jagar med stål- och vissa volframhagel.

Stenar ökar rikoschettrisken

13. Se upp för genomträngning

Även när du träffar ditt mål finns det en risk att kulan eller kulsplitter passerar genom viltet och fortsätter i samma eller i en annan riktning. Det här är extra viktigt att tänka på vid jakt med ställande hund. Du måste alltid säkerställa att hunden inte befinner sig intill eller bakom viltet du skjuter på.

Du måste också försäkra dig om att det inte finns annat vilt intill eller bakom viltet du skjuter på, eftersom kulan kan passera igenom det och skadeskjuta ett annat vilt.

Var alltid medveten om att kulan kan passera igenom det påskjutna viltet och fortsätta i samma eller i en annan riktning

14. Tänk på att kulan aldrig kan skjutas i en rak bana

Eftersom kulan påverkas av gravitation, luftmotstånd och sidvind (så kallad vindavdrift) blir kulbanan aldrig helt rak. Vanligen skjuter man in vapnet på ett visst avstånd. Vid skotthåll som är kortare än detta avstånd blir träffpunkten högre och vid skotthåll längre bort än detta avstånd blir träffpunkten lägre.

15. Ha en god skottvinkel vid fågeljakt

Vid fågeljakt med andra jägare eller med hund är det viktigt att aldrig skjuta på en fågel under 45 graders vinkel. För låga skottvinklar innebär en stor säkerhetsrisk, eftersom hagelsvärmen då går nära marken och kan träffa både jaktkamrater och hundar.

Vid fågeljakt med stående eller stötande hund uppstår det ofta situationer där fåglar lyfter eller stöts upp på ett sätt som kan locka till för låga vinklar. Även om skottet känns möjligt är det alltid säkrast att avstå om vinkeln är för låg.

Skjut aldrig på en fågel under 45 graders vinkel när du jagar tillsammans med andra eller med hund

16. Stanna på ditt pass

En mycket viktig säkerhetsregel är att du inte, under några omständigheter, får lämna passet utan medgivande från jaktledaren. Detta gäller även om du skulle behöva förflytta dig för att exempelvis skjuta ett avfångningsskott (ett dödande skott på ett påskjutet djur som fortfarande är vid liv).

17. Gå försiktigt i skog och mark

När du är ute i naturen måste du koncentrera dig på var du sätter fötterna. Tänk på att det ofta kan vara halt, blött, isigt eller brant och att du därför alltid bör göra patron ur (tömma vapnet på ammunition) innan du förflyttar dig. Peka alltid vapnets pipa på ett sådant sätt att ingen skulle bli skadad vid ett eventuellt vådaskott.

Tänk på var du sätter fötterna när du jagar

Förvaring

Du som har tillstånd att inneha skjutvapen är, enligt huvudregeln i vapenlagen, skyldig att ta hand om vapnen och hålla dem under sådan uppsikt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt dem. Detsamma gäller även för ammunition och ljuddämpare. Förvaringen ska i regel ske på folkbokföringsadressen.

För att få förvara vapen hemma måste du ha ett vapenskåp (kallas även säkerhetsskåp) som är godkänt av Rikspolisstyrelsen. Ett godkänt skåp är försett med en dekal med texten SS 3492/SSF3492, placerad inne i skåpet. När du inte använder dina vapen måste de förvaras i vapenskåpet. Nyckeln till ditt vapenskåp ska förvaras så att obehöriga inte kommer åt den. Därför bör du alltid ta med dig nyckeln till ditt vapenskåp när du reser bort.

Vapenskåp som väger mindre än 150 kg måste vara förankrade i byggnadsstommen, men om de väger mer får de vara fristående. Ett vapenskåp som väger mindre än 150 kg kan, som alternativ till förankring, förses med tyngder så att vikten når upp till 150 kg.

Vapen hemma måste förvaras i ett godkänt vapenskåp

Ammunition och ljuddämpare måste däremot inte förvaras i vapenskåp utan behöver endast förvaras under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt. Vad detta innebär i praktiken är inte definierat i lagen.

Det är inte tillåtet att förvara vapen hos någon annan, även om förvaringen sker i ett godkänt vapenskåp, utan tillstånd från polisen.

Förvaring vid transport

Ett vapen som transporteras i ett motorfordon får inte vara laddat. Det får inte finnas ammunition i varken vapnets patronläge eller magasin. Detta gäller även om magasinet är löstagbart och separerat från vapnet.

Vapnet bör vara nedpackat i ett fodral eller etui. Magasinet ska vara tömt på ammunition och uttaget ur vapnet och om det är möjligt bör vapnets vitala delar förvaras separat och under uppsikt.

Ett vapen som transporteras i ett motorfordon får inte vara laddat och bör vara nedpackat i ett fodral eller etui

Det är inte tillåtet att transportera skjutvapen när du färdas med motorfordon i terräng, utom vid transport av fälld björn, hjort, älg och vildsvin.

Vid tillfälliga kortare avbrott i uppsikten under transport ska en vital vapendel tas med om vapnet förvaras delat. Om du exempelvis måste stanna bilen på väg till eller från jakten för att gå på toaletten, ska du enligt huvudregeln ta med vapnet (nedpackat och isärtaget i ett fodral) eller ta med dig en vital del.

Vapen som inte kan delas får bara lämnas tillfälligt i bilen om de är låsta med ett godkänt lås i klass 3. Det behöver inte vara ett särskilt "vapenlås" – det räcker med ett hänglås eller hängbeslag som uppfyller klass 3-kraven, förutsatt att det kan monteras så att vapnet inte kan avfyras. Oavsett om du låser eller delar vapnet ska det dessutom vara väl gömt.

Om du har ammunition eller en ljuddämpare i ditt fordon ska den placeras så att den inte syns genom fönstren om du tillfälligt lämnar fordonet.

Kom ihåg att det är en hel del regler att förhålla sig till när du ska transportera vapen och ammunition till och från jakten

Förvaring vid jakt eller tävling

Om du saknar tillgång till vapenskåp i din jaktstuga eller i samband med en tävling ska du göra på följande sätt:

• Den vitala delen ska förvaras separat och under uppsikt. Detta innebär att om du lämnar till exempel jaktstugan ska du ta med den vitala delen.
• Vapnets huvuddel ska förvaras väl gömd och inlåst.
• Om ditt vapen inte går att dela ska det vara gömt, fastlåst och försett med ett godkänt vapenlås (klass 3).

Vapenlås ska uppfylla klass 3 för hänglås och hängbeslag

Transportera vapen på allmän plats

Det är som huvudregel förbjudet att ta med skjutvapen på allmän plats, men det finns vissa undantag. För att det ska vara tillåtet att ta med jaktvapen på allmän plats måste syftet anses vara befogat. Det är alltså en bedömningsfråga där omständigheterna avgör vad som är tillåtet. Exempel på situationer som kan anses vara befogade är transport till eller från en vapenbutik eller vapensmed.

Om du tar med jaktvapen på allmän plats gäller följande:

• Vapnet ska hållas under ständig uppsikt.
• Magasinet ska vara uttaget och tömt på ammunition.
• Det får inte finnas patroner i patronläget.
• Du måste kunna styrka att du har rätt att inneha vapnet.
• Vapnet bör vara nedpackat i fodral eller etui.
• Om möjligt bör vapnets vitala delar förvaras separat och under uppsikt.

Använd sunt förnuft

Var mycket försiktig när du tar med jaktvapen på allmän plats. Även om du inte begår något vapenbrott kan det uppfattas som skrämmande eller olämpligt, särskilt om det sker vid fel tidpunkt, på fel plats eller på ett olämpligt sätt. Använd alltid sunt förnuft för att undvika missförstånd och rättsliga konsekvenser.

Vitala vapendelar

På vapen av bryttyp (exempelvis hagelgevär) betraktas kolv, baskyl och pipor som vitala vapendelar. Om vapnet saknar yttre hanar och har blindavfyrats utgör framstock eller underbeslag vital vapendel.

På kulvapen och hagelgevär med slutstycke betraktas slutstycke och pipa som vitala vapendelar.

För revolver betraktas trumma som vital vapendel.

För pistol betraktas slutstycke, mantel och pipa som vitala vapendelar.

Utlåning av vapen

Under vissa förutsättningar är det tillåtet att låna ut sitt skjutvapen. Det finns två olika utlåningstyper: uppsiktsutlåning och självständig utlåning.

Uppsiktsutlåning

Vid uppsiktsutlåning måste den som lånar ut sitt vapen hela tiden vara närvarande och leda låntagaren i ord och handling. Utlånaren ska kunna ingripa vid felaktig vapenanvändning och bör därför befinna sig ungefär inom en armslängds avstånd från den som lånar vapnet. Det vapen som lånas ut måste innehas av utlånaren, andrahandsutlåning är nämligen inte tillåten enligt vapenlagen.

Vid uppsiktsutlåning måste låntagaren vara minst 15 år. Uppsiktsutlåning kräver inget särskilt tillstånd.

Vid uppsiktsutlåning måste utlånaren hela tiden kunna leda låntagaren i ord och handling samt kunna ingripa vid eventuell felaktig vapenanvändning

Självständig utlåning

Vid självständig utlåning behöver utlånaren inte vara närvarande, men låntagaren måste antingen ha ett särskilt tillstånd från polisen eller en egen licens för samma typ av vapen. I detta sammanhang finns det tre typer av vapen: kulvapen klass 1, kulvapen klass 2–4 och hagelvapen. Det räcker alltså inte längre med att låntagaren bara har jägarexamen, vilket var fallet innan 1 juli 2006.

Utan särskilt tillstånd från polisen gäller följande:

• Om du har licens för kulvapen klass 1 får du låna samtliga kulvapen.
• Om du bara har licens för kulvapen klass 2–4 får du låna ett kulvapen klass 2–4.
• Om du har licens för hagelvapen får du låna samtliga hagelvapen.

För att få låna en drilling utan särskilt tillstånd från polisen krävs alltså både en egen licens för kulvapen och för hagelvapen.

För att få jaga självständigt med ett lånat vapen måste du antingen ha ett särskilt tillstånd från polisen eller en egen licens för samma typ av vapen

Vid självständig utlåning måste utlånaren skriva på en vapenlånehandling som låntagaren måste ta med sig. Detta gäller oavsett om låntagaren har ett särskilt tillstånd från polisen eller en egen licens för den typ av vapen som utlåningen gäller. Det enda undantaget från denna regel är om utlånaren och låntagaren är medlemmar av samma familj eller hushåll, då räcker det att medföra vapnets originaltillstånd. Ett självständigt lån får uppgå till maximalt två veckor.

Låntagaren har rätt att köpa och inneha ammunition och ljuddämpare till vapnet under låneperioden. Efter att låneperioden har gått ut måste låntagaren antingen lämna ammunitionen till långivaren eller till polisen, såvida låntagaren inte har licens för ett vapen som använder samma ammunition som lånevapnet.

Oftast kräver butiken att köparen visar sin vapenlicens eller sitt lånetillstånd och eventuellt även sin legitimation.

Läs mer

Vapenlagstiftningens tre viktigaste delar är vapenlagen, vapenförordningen och Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen.