Stäng
HEM
LOGGA IN
BLI MEDLEM
JAKTRESAN
Prov PROV Prov
VÄGEN TILL JÄGAREXAMEN
JAKTTEORI
VILTUPPSLAGSVERK
PRESENTKORT
Översikt
Meny
Lyssna
Lyssna
Rapport
Rapportera

Jägaren

Att bli jägare

Skälen till att börja jaga kan vara många och varierande. Det kan vara en vän som inspirerat dig, att du skaffat en hund som du vill träna till jakthund eller att du har köpt eller ärvt en fastighet på en plats som lämpar sig för jakt.

Att vara jägare innebär ett ständigt lärande eftersom det finns så många olika sätt att bedriva jakt. Under din tid som jägare kommer du därför att vara i ständig utveckling och hela tiden uppleva nya saker. Jägarexamen är ett krav för att du ska få äga jaktvapen, men som nybliven jägare är du långt ifrån fullärd. En jägarexamen kan inte ge dig den erfarenhet och de praktiska kunskaper du får genom att jaga.


När du har tagit jägarexamen börjar din "riktiga" utbildning

Jaktlag

När du börjar jaga är det rekommenderat att du söker dig till ett jaktlag med erfarna jägare. De kan ge dig värdefulla tips och lära dig de praktiska kunskaperna som litteraturen inte kan.

Ett jaktlag kan bestå av allt mellan två till femtio jägare. En av medlemmarna ska vara jaktledare. Jaktledaren har en mera framträdande position än övriga medlemmar i jaktlaget eftersom han eller hon har ett övergripande ansvar för att allt går rätt till under jakten. Men kom ihåg att det yttersta ansvaret för ett skott alltid ligger hos dig som jägare.


Den som har ansvaret som jaktledare har både mer ansvar och befogenheter än övriga medlemmar i jaktlaget

Jaktledaren bör ha en kontinuerlig kontakt med jaktledarna på grannmarkerna eftersom det är viktigt att komma överens om gemensamma avskjutningsregler, rutiner för eftersök av påskjutna djur som gått in på grannmarken, placering av pass intill markgränserna och gemensamma viltvårdsåtgärder.

Vid samlingen innan jakten är det viktigt att ta reda på vem som är jaktledare och se till att få dennes kontaktuppgifter. Om du känner dig osäker på något innan, under eller efter jakten ska du kontakta jaktledaren.


Om du har möjlighet bör du bli medlem i ett jaktlag med erfarna jägare

Jaktmöjligheter

Det finns flera sätt att få tillgång till mark att jaga på:

  • Du kan bli medlem i ett jaktlag som du betalar en avgift till (denna summa utgör en del av jaktlagets arrendeavgift).
  • Du kan själv arrendera (hyra) en jaktmark där du betalar en arrendeavgift till markägaren.
  • Du kan kontakta så kallade jaktkortsområden där du betalar en avgift för den eller de dagar du jagar på området.

Är du själv markägare så har du jakträtt på din egen mark såvida det inte handlar om detaljplanerad mark. Vanligtvis räknas inte detaljplanerade områden som jaktmark, men om det ändå finns ett behov av jakt så brukar man lösa det med fällor, eller genom att driva ut viltet från marken (det är förbjudet att skjuta med vapen inom detaljplanerade områden).


Du får inte skjuta med vapen inom detaljplanerade områden, inte ens på din egen mark, utan tillstånd från polisen

Som nybliven jägare kan det ibland vara svårt att bli medlem i ett jaktlag, eller att arrendera en egen jaktmark. Ett vanligt sätt att börja sin tid som jägare är därför att följa med någon bekant som jagar som jaktgäst.

Jaktkort

Innan du får jaga måste du betala för ett statligt jaktkort. Det är Naturvårdsverket som handhar och ansvarar för det statliga jaktkortet.

Jaktkortet betalas via Jägarregistret och är ett bevis på att du har betalat viltvårdsavgiften. Jaktkortet ska alltid tas med på jakten.

Kravet på jaktkort gäller även personer som deltar aktivt i jakten utan att bära skjutvapen. Det kan handla om till exempel hundförare och drevkarlar. Kravet på jaktkort gäller däremot inte personer under 18 år som inte har vapenlicens.

Jaktkortet kostar 400 kr och gäller för ett jaktår, från 1 juli till 30 juni året efter. Jaktkortet måste förnyas varje jaktår.


Även hundförare och drevkarlar måste lösa jaktkort

Jägarens roll

Som jägare är det viktigt att du förstår naturens kretslopp och hur djur, växter och människor är en del av detta kretslopp. Det är viktigt att jakten bedrivs etiskt och utifrån naturens villkor. Precis som många andra naturtillgångar är viltet (alla vilda däggdjur och fåglar) en tillgång som ska förvaltas som en förnyelsebar resurs. Som jägare måste du komma ihåg att till jakträtten hör även skyldigheten att bedriva viltvård.


Viltet är en förnyelsebar naturtillgång som måste förvaltas

Sverige är ett land med stora variationer i geografi, naturtyper och klimat. Vårt land består till stor del av tajga (stavas även taiga), som är en generell beteckning för barrskogsbältet på norra halvklotet. Det sträcker sig från Norge genom Sverige och Finland till Sibirien i Ryssland, samt i Nordamerika från Alaska genom Kanada till atlantkusten.


Tajgan sträcker sig över det norra halvklotet

Tack vara dessa stora variationer så har vi även en stor mångfald i våra jaktbara viltarter, våra jakttraditioner och de jaktformer vi tillämpar. Jakten har en lång tradition i det svenska samhället och den fyller en viktig roll då jägare ägnar sig åt viltvårdsåtgärder och hjälper till att sköta om samt reglera balansen hos viltbestånden.

Den naturliga balansen har i stor mån satts ur spel genom människans påverkan (skogs- och lantbruk) samt den hårda avskjutningen på de stora predatorerna. Med balans i jägarsammanhang menas att man försöker bibehålla rimligt stora viltstammar genom måttfull avskjutning som ska anpassas för nästa års föryngring.

Enligt Naturvårdsverket har cirka 800 landlevande och 100 vattenlevande arter som inte tillhör den ursprungliga svenska faunan (djurvärld) etablerat sig i Sverige. Vissa har planterats ut medvetet för att förbättra jakt och fiske i olika marker, medan andra har spridit sig av misstag - framförallt på grund av den ökade sjöfarten. Detta påverkar såklart de ursprungliga arterna i landet genom konkurrens om föda, men även genom predation (då ett djur dödar och äter ett byte) från de icke ursprungliga arterna såsom mink och mårdhund.


Mårdhunden är inte en ursprunglig svensk art

En bra jägare vet bland annat att jakten har en mycket större påverkan på de stora viltarterna än på de mindre viltarterna eftersom de stora arterna har en mycket lägre reproduktionstakt än de mindre arterna. Småviltsbestånden påverkas i högre grad av antalet predatorer. En bra viltvårdsåtgärd där man vill främja mängden småvilt är därmed att i högre grad beskatta (skjuta av) rovdjursstammen.

En bra jägare vet också att medelålders honor är mer fruktsamma än unga honor samt bättre på att hjälpa sina ungar att överleva, vilket naturligtvis betyder att man fokuserar jakten på unga och gamla djur.


Medelålders honor är mer fruktsamma än unga honor

En god jägare ser alltså viltet som en resurs som ska förvaltas. Jakten och de olika viltarternas liv förbättras ofta genom viltvårdsinsatser och en god kunskap om viltstammarna. Sköter vi detta utgör viltet en långsiktigt hållbar naturresurs.

Viltvård

Viltvårdens främsta syfte är att skapa viltvänliga miljöer. Det betyder att man försöker bevara och gynna en artrik fauna och detta gör man bland annat genom att försöka skapa en gynnsam flora (växtvärld) för viltet. De djurarter som finns i naturen ska ha en bra miljö att leva i, mat, vatten samt skydd mot rovdjur. Alla viltarter som hör hemma i Sverige bör ges goda förutsättningar för att kunna fortsätta att leva här.

De så kallade viltvårdsåtgärderna, som jakträttshavare och markägare gemensamt ansvarar för att utföra, kan innefatta mycket men syftet med dem är alltid att ge viltet på marken en bättre chans att överleva genom att förbättra biotopen de lever i.

Vanliga åtgärder är bland annat att:

  • Sätta upp saltstenar.
  • Gräva fram vattenhål.
  • Anlägga viltåkrar.
  • Behålla naturliga samt sätta upp nya fågelbon.
  • Odla snårbuskage i jordbrukslandskap för hönsfåglar.
  • Stödutfodra på vintern för att hålla viltet borta från ungskogar och annan gröda där de annars kan göra skada.


Genom att sätta upp saltstenar lågt (exempelvis på en stubbe) når alla hjortdjur det livsviktiga saltet

I viltvårdssyfte är det även bra att i jordbruket lämna besprutningsfria zoner mot skog och vattendrag samt att låta svårbrukade åkerhörn ligga i träda (ligga obrukad). I skogsbruket kan man låta bli att röja surdråg (vattenmättad mark) samt lämna kantzoner mellan skog och åker samt skog och myr orörda. I skogsbruket kan man även välja att toppröja skogen. Det innebär att man kapar trädstammarna över normal stubbhöjd så att stubbskotten ger mer viltfoder än vid konventionell röjning där man kapar träden längre ner. Man bör även spara redan betade träd eftersom de ofta betas igen av viltet. På detta sätt kan man minska risken att viltet betar på oskadade träd.

Att stödutfodra vilt är också en investering i viltbeståndet och kommande säsongs föryngring. Oavsett vilken viltart man vill gynna måste stödutfodring ske under hela säsongen, med början på hösten och gärna långt in på våren.


Stödutfodring bör ske under hela säsongen, med början på hösten

Utfodringsplatsen ska vara en skyddad plats där ingen jakt får förekomma och där det finns foder tillgängligt kontinuerligt. Vid utfodring av olika klövdjur är det lämpligt att använda hö och spannmål som foder.

Man kan även stödutfodra med så kallad "ensilage" vilket är djurfoder som konserverats genom fermentering. Till skillnad från när man stödutfodrar med hö, då det är viktigt att börja utfodringen i god tid så att hjortdjuren hinner ställa om sin matsmältning till det nya fodret, så kan stödutfodring med ensilage sättas in mer akut, utan att djuren behöver vänja sig vid det.

Äldre rådjursgetter dominerar ofta vid foderplatser. Eftersom man vid stödutfodring vill att alla djur, oavsett ålder och rang, ska få tillgång till fodret kan det därför vara bra att ha flera utfodringsanordningar med 20-30 meters mellanrum.


Stödutfodring är en bra viltvårdsåtgärd för att viltet ska hitta föda samtidigt som markägaren leder viltet från marker där viltet kan göra skada

Viltåkrar

Många skogs- och lantbrukare anlägger viltåkrar som skapar foder och skydd åt viltet. Viltåkern kan även bidra till att avlasta kommersiella odlingar och skog mot viltskador. I olika delar av landet har markägarna olika typer av problem.

Exempel på vanliga typer av viltskador

  • Älgar kan skapa stora skador på ungskog av framförallt tall och björk när de betar.
  • Kanadagäss, grågäss samt vitkindade gäss har ökat i antal under de senaste åren och därmed har skadorna de utgör för jordbruket också ökat. Höstsådd raps är speciellt utsatt då gässen redan på hösten betar av huvudknoppen på rapsplantan så att den inte fortsätter att växa till våren.
  • Vildsvin kan skapa enorma skador på jordbruk och i villatomter när de bökar i jorden.

Det finns många viltåkrar som viltet uppskattar. Vill man främja klövvilt så är klöver eller rödklöver ett enkelt och billigt alternativ. Klövern är flerårig och därmed behöver man bara plöja, harva och så klövern vart tredje år.


Klöver och rödklöver uppskattas av klövvilt

Viltstammar

Tillgången på vilt är huvudförutsättningen för jakt. Därför är det även så att viltstammarna ofta är större och mer välmående på jaktmarker där jägare bedriver ett aktivt jakt- och viltvårdsarbete.

Att beskatta rovdjursstammarna är också en del av viltvården. För att gynna fågellivet i våtmarker, skärgårdsmiljöer och kring insjöar kan det vara bra att beskatta minkstammen där och för att gynna populationerna av hare och rådjur så kan man beskatta rävstammen.


Att beskatta minkstammen i våtmarker, skärgårdsmiljöer och kring insjöar gynnar fågellivet där

Det är också viktigt att se till att viltstammarna inte blir för stora. En del viltarter såsom älg och vildsvin kan, om de blir för många, orsaka stora skador för skogsbruk, jordbruk och trädgårdar. De kan även utgöra en fara för trafiken. Att genom jakt hålla nere dessa viltstammar vid en viss nivå är också en del av viltvården.

Ett vanligt begrepp som nämns i samband med skötseln av våra viltstammar är populationsdynamik. I Sverige har man på vissa platser under senare år bland annat studerat populationsdynamiken hos vildsvin. Man har med denna forskning kunnat studera vildsvinens aktivitets- och rörelsemönster, hur stora arealbehov olika individer och grupper har, samt uppskattat hur snabbt populationen ökar varje år.


Bökande vildsvin kan orsaka stora skador

Som jägare och viltvårdare är det viktigt att känna till begreppet miljöns bärförmåga. Inom ekologin betyder begreppet det maximala antal individer av en viss art som varaktigt kan livnära sig av resurserna inom ett visst geografiskt område. Om resurserna inom området tar slut blir det en så kallad duns och många individer dör. Ibland börjar sedan antalet öka igen, till dess att det blir en ny duns, och så vidare.

Olika år ger olika förutsättningar för viltstammarna. Därför är det bra att göra inventeringar av jaktmarken för att bedöma hur föryngringen sett ut under året och utifrån det bestämma hur mycket vilt av varje art som får jagas under jaktsäsongen (så kallad produktionsanpassad jakt). Om man eftersträvar en god tillväxt på sin jaktmark är det bra att ha relativt många medelålders honor i populationen eftersom de har mer erfarenhet och därför är bättre på att hålla sina ungar vid liv.


För att öka tillväxten på sin jaktmark bör man ha relativt många medelålders honor i populationen

Omkring hälften av marken i Sverige ägs av staten och större aktiebolag. På merparten av dessa marker upplåts jakträtten på enskilda personer eller jaktsammanslutningar (jaktlag och viltvårdsområden). Dessa större marker gör det lättare att utföra inventeringar över större områden och att föra statistik på de olika viltstammarnas storlekar.

Inom områden som domineras av mindre marker, vilket är vanligt i södra och mellersta Sverige, bör samverkan mellan markägare och jakträttshavare av de olika markerna ske för att hållbar jakt och effektiv viltvård ska kunna bedrivas.

Genom olika typer av inventeringar försöker man utreda viltstammarnas storlek och utveckling. De flesta inventeringarna görs på vintern, det vill säga efter jakten och före föryngringen.


En inventeringsmetod är att räkna antalet viltspår i snön

Exempel på inventeringar är:

Betestryckinventering - Man ser till det totala betestrycket på marken och observerar trender i betningen.

Älgobsinventering - Man noterar alla observationer av vilt under en viss tid (ofta första veckan på jaktsäsongen).

Spillningsinventering - Genom att inom en ruta mäta årsfärsk älgspillning år efter år får man en uppfattning om populationens storlek.

Flyginventering - Specialister räknar antalet älgar ifrån ett flygplan.

Linjeinventering - Man räknar antalet viltspår i snön över stora ytor (spåren kvalitetssäkras sedan av specialister).

Avskjutningsstatistik - Genom att räkna antalet avskjutningar på framförallt småvilt får man en uppfattning om småviltstammens storlek.

Avskjutningsrapportering

För att Jägareförbundet ska kunna följa förändringar i viltstammarna och förändringar i jakttryck på olika arter ska en person per jaktenhet (exempelvis jaktlag) rapportera vad som fällts under året på jaktmarken. Perioden som avses är då 1 april till 31 mars.

Utöver vilket vilt som fällts ska omfattningen på eventuell utsättning av fågel och förekomst av dovhjort, kronhjort och vildsvin rapporteras.

Rapporteringen sker via www.viltdata.se och är anonym på det sättet att enskilda jaktenheters uppgifter aldrig redovisas.


Avskjutningsrapporteringen ger värdefull information om hur viltet bäst ska förvaltas

Viltvårdsområden

En viltvårdsområdesförening kan bilda ett så kallat viltvårdsområde i syfte att främja viltvården genom en samordning av jakten och andra åtgärder som är till skydd och stöd för viltet.

Viltvårdsområdesföreningen får ta beslut om områdesjakt, gemensamhetsjakt samt avskjutningens omfattning och inriktning (alltså vilka djur och hur många djur som får skjutas).

Med områdesjakt avses att alla som har rätt att jaga inom området har den rätten över hela området. Gemensamhetsjakt innebär att områdesjakt inte får bedrivas enskilt utan endast tillsammans med övriga jakträttshavare.

Viltvårdsområdesföreningen får inte besluta om andra inskränkningar i den enskildes rätt än sådana om avskjutningens omfattning och inriktning. Det innebär att föreningen inte får ta beslut rörande exempelvis hundanvändning och jakttider.


I ett område som har regler för gemensamhetsjakt får jakt inte bedrivas enskilt, utan endast tillsammans med övriga jakträttshavare

Älgförvaltning

Det nuvarande älgförvaltningssystemet infördes 2012. Det är uppbyggt på att förvaltningen ska vara lokal och adaptiv och har som mål att med hjälp av en produktionsanpassad älgjakt skapa en livskraftig älgstam av hög kvalitet i balans med betesresurserna.

Sverige är indelat i olika älgförvaltningsområden med i huvudsak egna lokala älgpopulationer. Förvaltningsområdena är i sin tur indelade i tre olika typer av jaktområden: älgskötselområden, licensområden och oregistrerad mark.

Ett älgskötselområde är ett område där en eller flera jakträttshavare gått samman för att bilda ett område där de själva kan förvalta älgjakten. Ett älgskötselområde måste klara en långsiktig avskjutning på minst tio vuxna älgar per år för att få vara registrerat.

Ett licensområde är mindre än ett älgskötselområde. Området måste vara av sådan karaktär att det är lämpat för älgjakt samt vara tillräckligt stort för att kunna fälla minst en älgkalv om året.


Ett licensområde måste vara lämpat för älgjakt samt vara tillräckligt stort för att kunna fälla minst en älgkalv om året

På mark som inte är registrerad för älgjakt får den som har jakträtten jaga årskalv av älg under en kort period i början av jakten. Antalet älgkalvar är inte begränsat men du måste anpassa jakten efter tillgången på vilt, precis som vid jakt på andra arter. Jakttiden är begränsad till fem dagar.

Länsstyrelsen är den beslutande myndigheten inom älgförvaltningssystemet. Länsstyrelsen fastställer bland annat jakttider och älgförvaltningsplaner samt beslutar hur många älgar som varje licensområde får skjuta varje säsong.


Älgförvaltningssystemet har som mål att med hjälp av en produktionsanpassad älgjakt skapa en livskraftig älgstam av hög kvalitet i balans med betesresurserna

Viltforskning

Viltvårdsavgiften som jägarna betalar in genom det statliga jaktkortet går via Viltvårdsfonden till organisationer och myndigheter som jobbar med jakt, vilt och naturvård. En majoritet av medlen går till jägarorganisationerna samt till Naturvårdsverket. Viltvårdsavgiften står för den största delen av kostnaderna för den forskning som bedrivs på de vilda arterna i Sverige. Det är alltså jägarna som finansierar den största delen av den svenska viltforskningen.

Viltforskningens huvudsyfte är att utveckla och förmedla vetenskapligt baserad kunskap som behövs för en långsiktigt hållbar viltförvaltning. Kunskapen som viltforskningen producerar används sedan som underlag när bland annat regeringen, länsstyrelser, jaktlag och - i förlängningen - den enskilde jägaren fattar beslut. En hållbar viltförvaltning innebär en ständig avvägning mellan behoven att bevara viltarterna, bruka den resurs som viltet utgör och att hantera de problem som viltet orsakar.


Naturvårdsverkets vision för svensk viltförvaltning tar fasta på viltets värden i bred bemärkelse - för naturupplevelser och besöksnäring, för jakt, för tillgång till viltkött och för bevarande av biologisk mångfald

Jägarmässigt uppträdande

Jägarmässigt uppträdande i förhållande till viltet, naturen, dina jaktkamrater och till allmänheten är synonymt med god jaktetik. För att uppträda jägarmässigt måste du beakta följande punkter innan, under och efter jakten.

1. Allt vilt har lika värde, behandla därför allt vilt med samma respekt oavsett om det är en andfågel eller en älgtjur som jagas.

2. Som jägare är det ditt och ingen annans beslut om du ska skjuta eller inte. Innan du avlossar ett skott måste du säkerställa att:

  • Du vet vad det är för djur som du har framför dig.
  • Förväxlingsrisken med något annat djur är helt utesluten.
  • Djuret är tillåtet att fälla enligt alla givna anvisningar.
  • Skjutriktningen är ofarlig.
  • Fullgott kulfång finns (om du jagar med kulgevär).
  • Skottfältet är rent.
  • Skjutavståndet är lämpligt.
  • Djurets position medger en dödande träff.
  • Inga andra djur än det du avser att skjuta riskerar att bli träffade.


Det är bara ditt beslut om du ska ta ett skott eller inte

3. Undvik att skjuta mot oskadat vilt i rörelse med kulvapen eftersom det medför en stor risk för skadeskjutning.

4. Undvik långa avstånd. De flesta skadeskjutningar beror på att avståndet till viltet är för långt, därför är det viktigt att du övar på att bedöma avstånd så att du kan undvika att göra detta misstag.

5. Du behöver inte alltid skjuta, även om djuret i fråga är tillåtet och skottläget är bra. Klandra heller aldrig en jaktkamrat för att han/hon avstått från en skottchans.

6. Ge alltid djuret en chans att undkomma dig.

7. Skjut inte djur som har betydelse för viltvården eller moderdjur som har moderberoende ungar. Att alltid skjuta det minsta djuret först när du ser fler än ett djur kallas för jägarmässig avskjutning. Om du under jakten påträffar en moderlös årsunge av älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin bör du avliva ungdjuret eftersom dess chanser att överleva är minimala.

Observera att en ensam årskalv av älg eller hjort inte nödvändigtvis är moderlös. Modern finns ofta i närheten. Det är endast årskalv av älg eller hjort som med säkerhet blivit moderlös som av djurskyddsskäl bör avlivas och då endast under tiden fram till den särskilda jakttidens början, det kalenderår den föddes.

8. Uppträd med ett tydligt säkerhetsbeteende mot jaktkamrater och allmänheten så att ingen behöver känna sig orolig - alla medlemmar i jaktlaget ska känna trygghet och trivsel i jakten. Gör även ditt yttersta för att vara en god jaktkamrat och försök att skapa ett gott förhållande till jaktgrannar. Tänk även på att om man är flera som står på pass så är det den som är närmast villebrådet som har rätt att skjuta.


Ett tydligt säkerhetsbeteende är av yttersta vikt

9. Visa ödmjukhet och respektera allmänhetens önskemål att nyttja allemansrätten samt ha förståelse för att inte alla tycker om jakt.

10. Arbeta kontinuerligt på att förbättra och upprätthålla dina kunskaper och färdigheter om vilt och jakt. Öva på din förmåga att säkert hantera ditt vapen samt på din avståndsbedömning och din pricksäkerhet.

11. Behandla fällt vilt med aktning. Passa djuret snyggt och hygieniskt och torka bort blod på päls och fjädrar.


Behandla fällt vilt med aktning

12. Jaga med måttfullhet. Beskatta viltstammarna med hänsyn till jaktmarkens avkastning och vad viltstammarna tål.

13. Locka inte vilt från grannmarker genom gränsnära åtelplatser (åtel är föda för vilt som placerats ut av människor).

14. Skjut hellre fler djur vid få tillfällen än få djur vid fler tillfällen. Det minskar djurens stress och påverkar inte djurens möjlighet att finna föda, lugn och ro i samma utsträckning.

15. Gör din del av viltvårdsarbetet.

16. Ta alltid med dig alla typer av förpackningar, skräp, verktyg och utrustning (inklusive tomhylsor) efter ett avslutat jaktpass.

17. Sist men inte minst: kombinera aldrig alkohol och jakt.

En bra jägare behöver inte alltid ta med något hem efter en jaktdag. En bra jägare har heller inte skjutit ett enda skott som denne ångrat i efterhand.

Jaktlycka inte är synonymt med antalet skjutna eller fångade djur. Jaktlycka är de sammanlagda positiva upplevelserna under en jakt och en dag i naturen.


För många jägare utgör friheten, gemenskapen och närheten till naturen en stor del av jaktlyckan

Lagar, förordningar och föreskrifter

När du jagar är det viktigt att jakten bedrivs etiskt och utifrån naturens villkor. Jägare måste därför känna till vissa lagar, förordningar och föreskrifter som hör jakten till.

- Ingen har äganderätt till de vilda djuren.

- Alla vilda fåglar och däggdjur är fredade enligt jaktlagen och jaktförordningen, med undantag för vissa möjligheter till skyddsjakt och för att det under vissa tider på året råder jakttid för en del arter.

- Ett påträffat dött hjortdjur är statens egendom under fredningsperioden, medan det under jaktsäsongen tillfaller markägaren eller jakträttshavaren.

- Om man påträffar ett dött djur som ingår i Statens vilt eller en död älg eller hjort under en period då djuret är fredat så måste man kontakta polisen.


Om du påträffar en död hjort i naturen under en period då djuret är fredat så ska du kontakta polisen

- Under fredningsperioden får du inte i onödan störa vilda djur i naturen. Markägare har dock rätt att skrämma bort vilt från sitt lantbruk för att förhindra skador på sina grödor.

- En så kallad "fällavgift" måste betalas för varje älg som fälls under jaktsäsongen. En fälld älg ska anmälas till Länsstyrelsen (via www.algdata.se) inom två veckor efter att älgen har fällts.

- Endast fasaner, rapphöns och gräsänder får sättas ut utan tillstånd av Naturvårdsverket.

- Det är Länsstyrelsen som beviljar tillstånd att uppföra ett vilthägn.

- Gränsen mellan enskilt och allmänt vatten går 300 meter ut från strandlinjen. För småöar och kobbar är gränsen 100 meter. Ut till dessa gränser är det oftast fastighetsägaren som äger jakträtten. Länsstyrelserna förvaltar jakten på allmänt vatten.


Allmänt vatten är 300 meter utanför fast land och större öar och 100 meter utanför mindre öar och kobbar

Vad är vad?

Det är svårt att veta vad som är en lag, vad som är en förordning och vad som är en föreskrift. Här reder vi ut begreppen.

Lagar

Lagar antas av riksdagen. Lagarna är de viktigaste författningarna i Sverige men innehållet i en lag är ganska generellt. När riksdagen har beslutat om en lag kan den bara ändras eller upphävas genom att riksdagen beslutar om en ny lag.

Förordningar

Förordningar antas av regeringen. Förordningar kompletterar lagarna och är mer detaljerade än lagar. Det är alltså regeringen som exempelvis beslutar om de allmänna jakttiderna i jaktförordningen.

Föreskrifter

Föreskrifter antas av myndigheter. Föreskrifter kompletterar lagar och förordningar. I myndighetsföreskrifter finns de detaljerade bestämmelserna. Exempel på myndigheter som behandlar jaktfrågor är Naturvårdsverket och Rikspolisstyrelsen.

I Naturvårdsverkets föreskrifter finns det information om bland annat vapendefinitioner, eftersök, fångstredskap och Statens vilt. I Rikspolisstyrelsen föreskrifter finns det information om bland annat vapenlicens och vapengarderoben.


Du bör veta vad skillnaden är mellan lagar, förordningar och föreskrifter samt vilka organ som kan ändra dem

Avliva sjukt eller skadat vilt

Paragraf 40c i jaktförordningen ger var och en rätt att med en lämplig metod avliva ett sjukt eller skadat vilt djur, oavsett art och oavsett var det påträffas. Grundregeln är att det är den som utför handlingen som har ansvaret. I det fall du avlivar ett vilt djur ska du i efterhand kunna motivera varför det var en nödvändig handling och du riskerar åtal om en avlivning visar sig ha varit omotiverad.

Notera att lagen ger dig rätt att avliva djuret oavsett jakttid och oavsett var det påträffas - om du av en slump påträffar det. Om någon däremot rapporterar att de sett ett sjukt eller skadat vilt djur på din jaktmark och du beger dig ut för att leta efter det så är det istället jakt och då gäller vanliga jaktregler med de vanliga ammunitionskraven.


Om frilevande vilt anträffas så skadat eller i en sådan belägenhet att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl, får djuret avlivas även om det är fredat eller om avlivningen sker på någon annans mark

Ovanstående gäller även om man påträffar viltet på någon annans jaktmark. Man får däremot inte börja ett eftersök på viltet om det flyr, utan ska då kontakta jakträttsinnehavaren.

Rovdjursangrepp

Om björn, varg, järv eller lo angriper och skadar ett tamdjur eller om det finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp, har alla alltid rätt att försöka skrämma bort rovdjuret.

Om rovdjuret inte går att skrämma bort - exempelvis med ett skrämselskott - och det inte heller går att avbryta eller avvärja angreppet på annat lämpligt sätt så får tamdjurets ägare eller vårdare döda rovdjuret under följande omständigheter:

  1. När rovdjuret angriper och skadar tamdjuret eller om det är uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående.
  2. Om det finns skälig anledning att befara ett angrepp på tamdjuret och dödandet sker i omedelbar anslutning till att rovdjuret har angripit och skadat eller dödat tamdjur.
  3. Om rovdjuret befinner sig inom inhägnat område avsett för skötsel av tamdjuret och det finns skälig anledning att befara ett angrepp där.

Du har alltså rätt att döda ett rovdjur innan det har skadat din jakthund om det är uppenbart att ett angrepp precis kommer att ske. Om rovdjuret redan har skadat eller dödat ett tamdjur eller om rovdjuret befinner sig inom en inhägnad för tamdjur räcker det däremot med skälig anledning att befara att ett angrepp kommer att ske för att du ska få döda rovdjuret.

Även vilt som hålls i vilthägn får skyddas - men enbart från lo, inte från andra rovdjur - enligt samma regler som ovan.

Om du dödar ett rovdjur i samband med ett rovdjursangrepp måste du anmäla detta till länsstyrelsen. Du får inte flytta det döda djuret utan medgivande från länsstyrelsen.


Under vissa förutsättningar får du döda rovdjur som angriper tamdjur, men bara om det inte går att skrämma bort det eller när det inte går att avbryta eller avvärja angreppet på något annat lämpligt sätt

Andra har också dessa rättigheter

När det gäller tamdjur inom inhägnat område, jakthundar som används i jaktlag och vilt inom vilthägn har även den som handlar på ägarens eller vårdarens uppdrag ovanstående rättigheter. Detsamma gäller när uppdrag saknas men den som vidtar skyddsåtgärden har skälig anledning att anta att ett sådant skulle ha lämnats om det funnits möjlighet till det. Du har exempelvis alltså rätt att skjuta en varg som precis har gått till angrepp och skadat din jaktkamrats jakthund.

Statens vilt

Statens vilt (tidigare Kronans villebråd) är ett begrepp som omfattar ett antal utvalda, sällsynta däggdjurs- och fågelarter som enligt jaktlagen, jaktförordningen och Naturvårdsverkets föreskrifter inte får behållas av upphittaren om de påträffas döda i naturen.

Om man påträffar ett dött djur som ingår i Statens vilt så måste man enligt lag kontakta polisen. Detsamma gäller i fråga om älg eller hjort när djuret är fredat.

Följande arter ingår i Statens vilt:

Däggdjur: Björn, varg, järv, lo, myskoxe, fjällräv, utter och valar

Rovfåglar: Fiskgjuse, bivråk, örnar, glador, falkar och kärrhökar

Ugglor: Tornuggla, hökuggla, berguv, fjälluggla, lappuggla och slaguggla

Hackspettar: Gråspett, vitryggig hackspett och mellanspett

Tärnor: Skräntärna och svarttärna

Övriga fåglar: Fjällgås, storkar, rördrom, lunnefågel, salskrake, svarthalsad dopping, skärfläcka, kungsfiskare, blåkråka, härfågel och sommargylling


Många fåglar och rovfåglar ingår i statens vilt. På bilden ser du en falk.

Statens veterinärmedicinska anstalt

Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) undersöker döda vilda djur för att övervaka sjukdomsläget bland Sveriges vilt. SVA är beroende av att allmänheten rapporterar och, när det är lämpligt, skickar in prover och döda djurkroppar för analys.

Kontakta därför SVA om du stöter på ett sjukt djur eller ett dött djur med en uppenbar missbildning eller sjukliga förändringar.

Om djuret ingår i Statens vilt ska du istället kontakta polisen.


Statens veterinärmedicinska anstalt undersöker döda vilda djur som skickas in av allmänheten

Viltolyckor

Enligt jaktförordningen är den som har kört på vissa djur alltid skyldig att kontakta polisen och att märka ut platsen där olyckan skett.

Skyldigheten gäller:

  • Älg
  • Hjort
  • Rådjur
  • Vildsvin
  • Lodjur
  • Järv
  • Mufflonfår
  • Björn
  • Utter
  • Varg
  • Örn

Undantag: Om du kolliderar med björn, varg, vildsvin och lodjur bör du inte gå ur bilen vid viltolycksplatsen. Om bilen går att köra ska du då istället placera markeringen ungefär 100 meter från olycksplatsen. Informera polisen om detta när du anmäler olyckan.

Vid kollision med övriga viltslag än ovan nämnda gäller inte någon formell anmälningsplikt eller plikt att märka ut olycksplatsen.

Vid kollision med ett tamboskap (exempelvis en ko, en ren eller en hund) så ska du i först hand försöka lokalisera eller kontakta ägaren. Om du misslyckas med det så måste du anmäla olyckan till polisen.


Om du kör på en älg eller vissa andra djur måste du alltid kontakta polisen och märka ut olycksplatsen

Allt vilt utom Statens vilt tillfaller enligt lag jakträttshavaren på den mark där det påträffas dött eller slutligen fälls.

Älg eller hjort som påträffas död eller dödas när sådant djur är fredat tillfaller i regel också staten. Men om djuret skadats av någon annan orsak än påskjutning (exempelvis i en viltolycka) och till följd av detta dött eller avlivats under fredningstid, får djuret behållas av jakträttshavaren, om denne har hjälpt till med att vid behov spåra och avliva djuret eller ta hand om det.

Viltstängsel

5-10 personer dör och närmare 1 000 personer skadas varje år i viltolyckor. Utan viltstängsel hade de siffrorna varit betydligt högre. Ett viltstängsel längs en väg som är rätt utformat och placerat har en olycksreducerande effekt på 75-80 %.

Syftet med viltstängsel är att hindra djuren från att komma ut på vägen och istället leda dem till en lämplig passagepunkt över eller under vägen.