Meny
Lyssna
Rapportera
JägarexamenOnline
Prov
Bokmärken
Översikt
Jakthunden är en viktig del av jakten – både för att spåra, stöta, ställa eller apportera vilt. I det här kapitlet får du lära dig vilka regler som gäller för jakt med hund, vilket ansvar du har som hundägare och hur jakthundar ska tränas och skötas för att må bra och prestera väl under jakt.
Du får också en översikt över olika typer av jakthundar – som drivande hundar, ställande hundar, apporterande hundar och eftersökshundar – samt hur de används vid olika jaktformer beroende på viltart och terräng. Kapitlet tar även upp vad som gäller för löshundsanvändning, jakttider och hur du undviker att utsätta viltet för onödiga påfrestningar.
Svensk jakt har en lång tradition och typiskt för den svenska jakten är den utbredda användningen av jakthundar. I genomsnitt har varannan svensk jägare en egen jakthund och de olika hundtypernas popularitet beror framför allt på viltstammarnas storlek och sammansättning.
Som hundförare måste du hålla dig välinformerad om de bestämmelser som gäller för jakt och jaktträning med hund. Jakthundar är hundraser som avlats fram för att användas vid jakt. De är i regel avlade på de egenskaper som krävs för en särskild typ av jakt och det gäller att man som hundägare förstår vilken typ av jakt hundrasen är lämpad för. Detta är främst för att viltet man jagar ska utsättas för minimalt med stress och lidande.
Varannan svensk jägare äger en egen jakthund
När du köper en hund måste du registrera ägarbytet hos Jordbruksverket och vid behov även id-märka hunden. Alla hundar som bor i Sverige ska nämligen registreras i Jordbruksverkets centrala hundregister och märkas med ett unikt ID-nummer.
När du köper en hund måste du registrera ägarbytet hos Jordbruksverket
Som hundägare måste du se till att din hund mår bra. Hunden måste exempelvis få bra mat och vatten, regelbunden motion utomhus och så mycket umgänge som möjligt med dig, andra människor och andra hundar.
Det finns även vissa saker du enligt lag inte får göra. Du får exempelvis aldrig binda din hund inomhus, och aldrig längre än två timmar utomhus. En hund får inte heller förvaras i bur annat än vid särskilda tillfällen. Det gäller:
I samband med jakt får du förvara din hund i bur som mest åtta timmar per dygn, om den rastas var tredje timme
Att äga en hund innebär också ett stort ansvar. Du som hundägare (eller den som har hand om hunden) har så kallat "strikt ansvar" och är alltid skadeståndsskyldig om hunden orsakar en olycka, oavsett hur olyckan gick till. Du har dock rätt att kräva tillbaka pengarna från den som egentligen och bevisligen orsakat olyckan.
Det strikta ansvaret gäller exempelvis även om en annan hund tar sig in i din trädgård. Om din hund skadar den andra hunden är du som hundägare skadeståndsansvarig, trots att den andra hunden inte har på din tomt att göra. I en sådan situation kan dock skadeståndet sänkas eftersom även den andra hundägaren har strikt ansvar och därmed borde ses som medvållande, men det är upp till dig att påvisa att den andra hundägaren varit medvållande till skadan.
Om två hundar skadas i ett bråk blir vanligtvis båda hundägarna skadeståndsskyldiga.
Som hundägare har du strikt ansvar för din hund
Enligt jaktförordningen måste en eftersökshund finnas att tillgå på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen vid jakt på björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin. Eftersökshundar kan vara av vilken ras som helst och ska vara tränade att följa blodspår utan att intressera sig för doftspår eller vittring från oskadat vilt.
Valet av eftersökshund avgörs ofta av vilket vilt som påskjutits och vilken skada djuret bedöms ha
För att bedriva jakt med olika hundtyper måste jaktmarken vara tillräckligt stor. Detta eftersom man vill undvika att drevet ska ta plats på någon annans jaktmark.
Följande arealer kan användas som riktvärden under förutsättning att marken är välarronderad (sammanhängande och lämpligt formad):
Om jaktmarken är långsmal krävs en ännu större areal för att kunna släppa drivande hundar, då hunden måste kunna hålla sig inom den egna marken.
Du måste ha med dig en jakthund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel om du jagar ringduva, gäss eller änder.
Vid jakt efter övrig fågel räcker det om du har med en jakthund som kan apportera eller markera nedskjuten fågel under tiden mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång.
Kraven på att ha med apporterande hund vid fågeljakt gäller inte om jakten sker på snötäckt mark, från båt i öppet vatten eller vid havskust med hjälp av vettar (konstgjorda fåglar).
Vid fågeljakt måste man i regel ha med sig en apporterande hund
Mellan 1 mars och 20 augusti måste alla hundar enligt lag hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. I praktiken innebär detta att nästan alla hundar under denna tid måste vara kopplade när de vistas ute i skog och mark.
Endast mycket väldresserade hundar får gå lösa under perioden 1 mars till 20 augusti. Hunden måste då, om den är lös, vara högst någon meter ifrån dig. Hundägaren behöver ha sådan kontroll över hunden att det motsvarar ett slags "osynligt koppel".
Mellan 1 mars och 20 augusti måste hundar vara kopplade, eller högst någon meter från dig om de är lösa i marker där det finns vilt
I vissa fall gäller dock absolut kopplingstvång. I nationalparker och i områden där renskötsel bedrivs ska hundar som inte används i renskötseln vara kopplade. I vissa nationalparker tillåts inte hundar alls. Alla nationalparker har föreskrifter som talar om vad som gäller i just det området.
Det finns också undantag i samband med jakt då hundar får vara lösa i marker där det finns vilt utanför dessa datum.
Om en främmande hund springer lös på ett område där det finns vilt får jakträttshavaren eller någon som företräder jakträttshavaren koppla hunden enligt paragraf 17 i lagen om tillsyn över hundar och katter.
Om en jakträttshavare kopplat en hund ska hundägaren snarast kontaktas. Vet man inte vem ägaren är ska istället Länsstyrelsen snarast kontaktas.
Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder denne ta hand om hunden
För allt jaktbart vilt finns det jakttider som du måste följa, men för vissa djur är det tillåtet att släppa hunden tidigare för tillåten jakt och jaktträning. Vid all jakt och jaktträning med hund måste hunden vara lämpad för jaktändamålet och användas av jakträttshavaren eller av en person med jakträttshavarens medgivande.
Följande datum gäller för jakt och jaktträning med hund:
Hund som förföljer viltet
Med hund som förföljer viltet menas drivande hundar, kortdrivande hundar, stöthundar samt ställande hundar.
Hund som inte förföljer viltet
Med hund som inte förföljer viltet menas skällande och stående hundar samt stötande hundar som stannar när de får kontakt med viltet.
Hund som används vid jakt under jord
Med hund som används vid jakt under jord menas grythundar.
En hund som vid jakt eller jaktträning jagar på ett olämpligt sätt ska snarast kopplas.
Det är mycket olämpligt att släppa en hund om det kan förutses att viltet riskerar att utsättas för långvarig stress eller onödigt lidande. Ta alltid hänsyn till rådande väderförhållanden och undvik jakt vid exempelvis sträng kyla, djup snö eller skare.
Snö hindrar framför allt klövvilt – särskilt rådjur – betydligt mer än hunden. Det gör att hunden lättare kan hinna ikapp djuret och jaga det till utmattning, vilket orsakar onödig stress. Under sådana förhållanden, då det dessutom är svårt för viltet att hitta föda, kan det vara både påfrestande och skadligt för djuret.
Släpp inte din hund när du jagar klövvilt om det är djup snö eller hård skare på snön
Använd inte snabba och uthålliga hundar vid jakt på klövvilt, och släpp aldrig ytterligare en hund på samma vilt när den första har tröttnat.
Om du jagar med flera hundar med olika jaktegenskaper måste du också vara uppmärksam så att inte en hund försöker hålla viltet i rörelse samtidigt som en annan hund försöker ställa det (hålla det på plats).
Idag utrustar många jägare sin hund med en hundpejl (GPS). Detta gör det möjligt att följa hundens exakta position via en mottagare. Även jaktlagets övriga medlemmar kan följa hundens position via en app på sin mobiltelefon.
Med en hundpejl behöver du inte oroa dig för att din hund ska springa iväg och bli svår att hitta. Dessutom kan du i god tid se om hunden är på väg mot en bilväg, en sjö med tunn is eller liknande. Hundpejlen kan även användas för att genskjuta vilt. Tänk på att det inte är tillåtet att genskjuta vilt med hjälp av motorfordon.
En hundpejl består av en sändarenhet, som sitter på hunden, och en mottagarenhet som du som hundförare har i handen
En drivande hund följer viltets spår och driver det framför sig genom kontinuerlig skallgivning. Det är lättare för drivande hundar att ta upp spår i gryningen eftersom nattslagen (nattspåren) då är färska. Drivande hundar kan indelas i två huvudgrupper: kortbenta och långbenta.
Kortbenta drivande hundar som exempelvis drever, tax och basset driver viltet långsamt och lämpar sig därför väl för jakt på exempelvis rådjur. Taxen är även lämplig som grythund.
Kortbenta drivande hundar arbetar oftast med nosen mot marken eftersom de främst utnyttjar indirekt vittring (lukt som kommer från djurets spår).
Tax
Drever
Petit basset griffon vendéen
Basset hound
Långbenta drivande hundar som exempelvis hamiltonstövare, beagle, plotthund och finsk stövare är lämpliga för jakt på räv och hare, men inte på klövvilt eftersom dessa hundraser är så snabba och uthålliga att de utsätter viltet för onödiga påfrestningar.
Beaglen är i det här fallet ett undantag då den är lämplig även vid rådjursjakt eftersom den är något mindre än de övriga långbenta raserna.
Om man tränar en stövare att inte intressera sig för rådjur säger man att hunden är rådjursren, vilket ofta är en önskvärd egenskap hos dessa hundar.
Hamiltonstövare
Beagle
Plotthund
Finsk stövare
Vid jakt med drivande hund släpper man normalt endast en hund åt gången. Hunden ska ta upp viltet, alltså hitta och driva det framför sig med skall. En drivande hund ska bara driva så länge den känner vittring av spårdjuret. För jägaren gäller det att placera sig på ett pass där hon eller han tror att viltet, huvudsakligen hare, räv och rådjur, kan passera.
Älghundar utgörs av sju spetshundraser som räknas till de nordliga jaktspetsarna. Vid älgjakt används framför allt gråhund (norsk älghund), vit älghund, jämthund och hälleforshund.
Jämthund
Gråhund
Vid älgjakt med ställande hund rör sig jägaren sakta i terrängen samtidigt som den lösa hunden söker upp djuret i motvind. När hunden hittar älgen är dess uppgift att ställa den vilket innebär att den får älgen att stanna på plats genom att skälla ett så kallat ståndskall. Jägaren smyger då fram till platsen och fäller viltet.
En ställande hund kan även avge ståndskall när den påträffar ett dött vilt.
Man kan även jaga älg med så kallad ledhund. Den kopplade hunden förs då i motvind, och när den får vittring ska den tyst leda jägaren fram mot älgen tills ett säkert skottläge uppstår.
Vid jakt med skällande fågelhund används framför allt finsk spets, västsibirisk lajka och norrbottenspets. De viltarter som jagas med skällande fågelhund är oftast skogsfåglar såsom tjäder, orre och järpe men ibland även skogsmård.
Finsk spets
Västsibirisk lajka
Norrbottenspets
Jakten går ut på att den lössläppta hunden söker igenom marken och driver upp tryckande skogsfåglar. När fåglarna sätter sig i ett träd markerar hunden trädet och avger ett tätt och jämt skall för att få fågelns uppmärksamhet och leda jägaren till platsen.
Skällande fågelhundar kallas även trädskällare.
Vid jakt med stående fågelhund används främst korthårig vorsteh, engelsk setter, irländsk röd setter, strävhårig vorsteh, breton och pointer.
Korthårig vorsteh
Engelsk setter
Irländsk röd setter
Strävhårig vorsteh
Breton
Pointer
De viltarter som jagas med stående fågelhund är samtliga fågelarter som trycker (är stilla och försöker göra sig osynliga) istället för att fly, exempelvis: tjäder, orre, ripa, rapphöna och fasan.
Jakten går ut på att hunden rör sig mot vinden i vida slag (sicksackar) samtidigt som den söker igenom terrängen framför jägaren. Stående fågelhundar arbetar oftast med hög nos eftersom de främst utnyttjar direkt vittring (lukt som kommer direkt från djuret).
När hunden får vittring ska den försiktigt röra sig mot fågeln och ge stånd (stanna upp och tydligt markera var fågeln finns). Jägaren närmar sig då hunden och ger kommando till den att "resa" viltet – ofta med kommandot avance (som betyder "resning").
När fågeln är fälld ska hunden apportera fågeln på kommando.
Det finns ingen tydligt fastställd skillnad mellan kortdrivare och stöthundar. Det som utmärker och särskiljer dem från andra drivande hundraser är att de endast driver viltet en kort stund.
Wachtelhund är idag den mest populära kortdrivande hundrasen i Sverige. Tysk jaktterrier och münsterländer är andra vanliga kortdrivare.
Vid jakt med kortdrivare placerar man vanligtvis ut passkyttar. Hunden ignorerar äldre spår och arbetar i stället efter färsk vittring. När den får vittring driver den viltet med skall, men avbryter drevet om viltet får för stort försprång eller om hunden kommer för långt bort från sin förare.
De vanligaste stöthundarna är springer spaniel, borderterrier, münsterländer och retriever.
Vid jakt med stöthundar ska hunden driva fram allt vilt den påträffar. De kallas stöthundar eftersom de inte driver viltet utan endast sätter fart på det.
Wachtelhund
Tysk jaktterrier
Münsterländer
Stötande hundar är inte detsamma som stöthundar (se ovan). Vid jakt med stötande hund används främst jaktspaniel (springer spaniel och cocker spaniel), ibland används även retriever och wachtelhund.
Springer spaniel
Jakt med stötande hund är en lämplig jaktform i snåriga och viltrika marker på framför allt småvilt (främst fågel, kanin och hare).
Jakten går ut på att den stötande hunden, i motvind, söker så pass nära föraren att denne kan skjuta ett uppstött vilt med hagelgevär utan att riskera att träffa hunden (man säger att hunden "söker under bössan").
Det är viktigt att hunden inte följer efter viltet när det gör sitt uppflog eller uppsprång. Till skillnad från jakt med stående fågelhund så markerar hunden inte fågeln innan den stöter upp den. Därför krävs det att jägaren i större utsträckning måste söka sig till de terrängpartier där viltet befinner sig.
Efter skottet apporterar hunden det fällda viltet på kommando.
Den vanligaste formen av vildsvinsjakt är vakjakt. Om man jagar med hund måste den vara särskilt lämpad för vildsvin, eftersom jakten kan vara både intensiv och riskfylld för hunden. Vanliga raser som används vid vildsvinsjakt är tysk jaktterrier, wachtelhund, jämthund, lajka och slovensky kopov.
Tysk jaktterrier
En vildsvinshund bör fungera som ett mellanting mellan en ställande hund och en kortdrivare. Vildsvin är snabba och kan vara aggressiva, därför måste hunden vara smart, uthållig och modig – utan att vara dumdristig. Det är viktigt att hunden har ett så pass stabilt psyke att den kan hantera aggressiva och närgångna vildsvin utan att själv bli aggressiv och börja bitas.
Vildsvinens betar kan bli upp till 30 centimeter långa och kan göra fruktansvärd skada på både hund och jägare
Grythundar används vid jakt på vilt som lever i gryt, framför allt räv och grävling. De hundraser som främst används är slät- och strävhårig foxterrier, korthårig tax, tysk jaktterrier, jack russell terrier och borderterrier.
Släthårig foxterrier
Strävhårig foxterrier
Jack russell terrier
Borderterrier
Grythundar kan vara specialiserade antingen som så kallade sprängare eller förliggare. Sprängare driver ut viltet ur grytet medan förliggare ställer viltet i grytet och markerar med skall så att jägaren kan gräva sig ner till viltet.
Vid rävjakt används oftast sprängare, eftersom hundens uppgift är att driva ut räven ur grytet och därmed ge jägaren en skottchans. Vid grävlingsjakt är det svårare att få viltet att lämna grytet, och därför är det vanligt att jägaren behöver gräva sig ner och avliva grävlingen med grytpistol. Det är även tillåtet att använda grytpistol för att avliva räv.
En apporterande hund är en eftersökshund vars uppgift är att leta upp och hämta fällt småvilt till jägaren, oftast and- och hönsfåglar. Skillnaden mellan en apporterande hund och en eftersökshund av större vilt är att den apporterande hunden kan ta med sig viltet tillbaka till jägaren.
De vanligaste raserna är av typen retriever, men även springer spaniel och strävhårig vorsteh är lämpliga att använda som apporterande hundar.
Labrador retriever
Golden retriever
Jaktlabrador
Med eftersökshund menas främst hundar som används för att söka efter skadat klövvilt och större rovdjur. Bayersk och hannoveransk viltspårhund samt alpenländische dachsbracke är specialiserade på eftersök på klövvilt, men i stort sett alla hundar kan tränas till eftersökshundar. Valet av eftersökshund avgörs ofta av vilket vilt som påskjutits och vilken skada djuret bedöms ha.
Eftersökshundar för klövvilt och rovdjur har som uppgift att i lina eller lösa spåra upp det skadade djuret och vid behov ställa det. Vissa hundar klarar båda uppgifterna medan andra är specialiserade på den ena eller den andra uppgiften. Många eftersöksjägare arbetar därför med två hundar i ett så kallat dubbelekipage – en hund som är specialiserad på att spåra och en hund som är specialiserad på att ställa (en så kallad "stopphund").
För småvilt används hundar som kan apportera in skadat eller skjutet vilt.
Bayersk viltspårhund
Alpenländische dachsbracke
En eftersökshund kan även tränas för att fungera som en så kallad avfångningshund. Avfångningshundar är hundar som i undantagsfall kan användas för att stoppa eller avliva skadat vilt, när det bedöms vara det mest effektiva sättet att förkorta viltets lidande eller när det är säkrare än att försöka skjuta ett avfångningsskott.
Vid jakt på friskt och oskadat vilt är det aldrig tillåtet att hunden biter eller på annat sätt utsätter viltet för onödigt lidande. En avfångningshund ska därför inte ses som ett förstahandsalternativ, utan användas endast när det verkligen behövs.
Enligt jaktförordningen måste en eftersökshund finnas att tillgå på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen vid jakt på björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin.
Testa dina kunskaper med ett gratis teoriprov. Provet fungerar på alla enheter och frågorna är utformade på samma sätt som på det riktiga teoriprovet.
Gör teoripluggandet roligare och lättare än någonsin och spela dig igenom hela jakteorin med vårt spel Jaktresan!
